Hur du vinner maktkampen i fikarummet
När man kommer in i fikarummet på jobbet och pratar om den gångna dagen, helgen eller framför allt ledigheten så inleds en maktkamp. Egentligen är det inte konstigt. Så har livet sett ut sedan man var liten. Men reglerna i vuxenvärlden är helt annorlunda än i ungdomen. Nu duger det inte att ha varvat spelet X, sodomerat tjejen Y eller supit spriten Z. Nej, i vuxenvärlden är reglerna helt annorlunda. Efter tiotalet år som vuxen har jag kommit fram till att följande saker fungerar som
Det finns några saker som alltid smäller högre än allt annat. Att vara ute i naturen är en sån sak. Det spelar ingen roll vad du sysselsatt dig med i helgen, har någon varit ute i naturen har den vunnit. Du kan inte toppa det. Inte ens om du haft en sjukant med tre siamesiska tvillingpar så vinner du. Ut och plocka svamp eller fjällvandra eller vad som helst.
En annan sån sak är att spela spel med sina barn. Oavsett vad du hittar på med dina barn kan ingenting, absolut ingenting slå att spela spel med dem. Att sitta kring ett bord, hela familjen, och spela något från Alga – det är själva sinnebilden av familjelycka. Det behöver kanske inte ens påpekas att tv- eller datorspel inte är att tänka på. Att prata om att man spelat tv-spel med barnen är ungefär som om man pratat om vilka splatterfilmer man sett på video under en waldorflärarkonferens på 80-talet.
En tredje sådan sak som slår precis allt är husmanskost. Det spelar ingen roll vad du har med dig för matlåda till jobbet – en ”enkel” husmanskosträtt slår allt. Oavsett hur raffinerad din matlagningskonst än är – raggmunk eller rotmos med fläsk eller något annat man åt på gammelfarmors tid slår allt. Det här gäller naturligtvis även om man går ut och äter. Beställer du husmanskost är du the shit. I ordets bästa bemärkelse.
Själv eller ensam?
Skillnaden mellan att vara i ett förhållande och att vara singel kan vara rätt marginell har jag insett. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi delat ekonomin rakt av (alla pengar in på ett konto, betala alla räkningar och skulder därifrån och sen dela lika på det som är kvar) så är jag singel men i precis samma ekonomiska situation. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi de första åren var stammisar på parklubbar, därefter blev monogama och slutligen slutade ha sex så är jag nu i en situation där jag inte heller har sex. Från att i fem år först varit särbo och sedan blivit sambo är jag nu i situationen att jag fortfarande bor ihop med min dotters mamma och kommer göra det till dess att hon har möjlighet att skaffa sig ett eget boende.
Skillnaden är med andra ord rätt marginell. Fast ikväll blir det ändring på det. När jag sitter där på krogen i sällskap med glada vänner och med en öl i handen, då kommer det kännas annorlunda. När jakten kan börja…
Kommunalarbetare?
DN, SvD, Aftonbladet och Expressen rapporterar alla om KD-politikern Sofie Jakobsson som vill införa statliga eller kommunala bordeller.
Varför behövs kommunala eller statliga bordeller?
- I den här typen av verksamhet, prostitution och trafficking, finns det väldigt mycket kriminalitet och droger. Det är otroligt många som drabbas. Man kan sätta till hur många poliser som helst men det skulle ändå inte hjälpa.
Hon fortsätter:
- Det kanske inte är världens bästa lösning men skulle man införa kommunala bordeller så skulle man säkert kunna komma till rätta med 70 procent av problemen. Det kommer alltid att finnas folk som vill jobba med det här och vi behöver ge dem en kontrollerad tillvaro.
Jag är definitivt för en legalisering av prostitution – jag tycker inte staten och lagstiftningen ska lägga sig i vad vuxna människor gör av fri vilja (och när det inte handlar om fri vilja så finns det redan annan lagstiftning – att tvinga någon att arbeta är väl alltid fel, oavsett arbetets art?). Men statliga eller kommunala bordeller? Kom igen.
Det är fascinerande att det i regel är liberala eller åtminstone borgerliga politiker, tänkare eller tyckare som oftast tar upp tanken om statliga bordeller. Själv kan jag inte förstå det. I ett samhälle där samma personer hyllar fri företagsamhet och ser den som ett ideal borde väl den självständiga horan vara ett fantastiskt mycket bättre alternativ än den kommunalanställda? Varför är det så jättebra att privatisera skola, transporter, vård, omsorg, barnomsorg, apotek etc om man vill kommunalisera eller förstatliga prositutionen?
Jag håller helt klart med Fredrick Federley och Pye Jakobsson om att samhället har svikit de svenska sexarbetarna, men det här är knappast lösningen. Jag undrar dessutom hur många prostituerade som skulle vilja arbeta på en statlig eller kommunal bordell med allt det innebär.
Kvinnaböske
I min mors skivbackar fanns en artist vid namn Hasse Andersson. Han har alltid kallats för ”Kvinnaböske” vilket jag alltid trott berott på att han ser ut som en hårig bullfitta i ansiktet. Så visar det sig att namnet ”Kvinnaböske” inte är en beskrivning av hans ansikte utan en ort. Trist. Fast jag tror nästan att han först kom på att han skulle kalla sig för ”Kvinnaböske”, sen bestämde han sig för att göra om sitt ansikte till en Kvinnaböske, dvs så mycket plufs och hår som det bara går.
Långt ner i halsen
Det finns gränser för hur mycket kroppen klarar av. I helgen satte jag någon sorts personligt rekord i brustabletter. Maximala dagliga dosen alvedon och bamyl koffein både lördag och söndag, liksom en smärre tablettask med ipren. Febern och huvudvärken försvann som en avlöning och jag körde på med det hektiska livet igen. Långpromenader, ut och leka med dottern, inbokade besök hos släkt och vänner, tvättstuga etc etc…
Och så kom måndagen. Arbete. Jag har ett arbete som kräver att jag dels pratar väldigt mycket, dels är alert i skallen hela tiden (nej, det är inte jag som ropar ut förseningarna i Stocklholms kollektivtrafik) och där någonstans sa kroppen ifrån. På väg hem från jobbet började jag kallsvettas och få en sån där huvudvärk som jag bara hört andra berätta om. Och halsen. Herregud, halsen.
Jag är i regel en frisk kille. Mina besök hos läkare har genom åren varit ytterst sparsamma – inte för att jag lider av läkarskräck, utan för att jag sällan blir allvarligt sjuk. Visst är jag väl lika ofta förkyld som the next guy men det brukar stanna där. Nu gjorde min hals helt galet ont.
Till middagen hällde jag upp ett glas kylskåpskall coca-cola zero. Jag hade redan konstaterat hur svårt det var att svälja maten, men att försöka mig på att dricka kylskåpskall läsk var nog att ta dumhet till en ny nivå. Det var bara att bädda ner mig och hoppas att inte dottern skulle bli smittad.
I morse tog jag mig till vårdcentralen och fick efter inte alltför lång kötid träffa en läkare. Hon såg både söt och klart påsättningsbar ut men kombinationen asiatiskt utseende, asiatiskt förnamn, svenskt efternamn och vigselring antydde att hon var upptagen. Att jag kanske endast i strikt temperaturmässig bemärkelse var den hetaste killen på vårdcentralen gjorde att jag lät bli att förföra henne och istället förklarade min problematik. Hon svarade att vi skulle ta ett halsprov för att se om det rörde sig om halsfluss.
Jag har blivit avsugen av många tjejer. Inte av några oändliga mängder, men ändå en hel del. Vissa har gjort det djupare och andra lite grundare. Vissa har rentav tagit min kuk ända in till roten och låtit tungan leka på undersidan.
När man ska ta ett halsprov för att avgöra om man har halsfluss används en provsticka som ser ut ungefär som en vanlig bomulltops. Min kuk är (inte för att skryta) både längre och grövre än en bomulltops. Ändå har jag aldrig varit med om att någon tjej betett sig så jävla töntigt som jag gjorde inne hos den där fullt påsättningsbara läkaren. Jag fick kväljningar några gånger innan hon leende lyckades få fram lite testbart material ur min hals. Jag vet inte om hennes leende tydde på att hon kände någons matriarkatisk revanschlystnad av typen ”Haha, jag är läkare och tjänar mer än du gör och nu penetrerar jag din mun tills du får kväljningar och du försöker bara hålla god min” eller om hon helt enkelt bara var trevlig. Mina tankar på att återgälda henne med samma behandling fast med annat instrument försvann lika snabbt som hon skickade ut mig till väntrummet.
Några minuter senare fick jag träffa henne igen bara för att återigen bli ivägskickad, denna gång för gott och med en känsla av att ha blivit utnyttjad.
En fråga: Leker doktorer någonsin doktorslekar?
Samvete
Jag mår dåligt. Egentligen borde jag inte göra det. Jag har en underbar dotter. Jag har en sambo som jag älskar och som älskar mig. Både jag och mina nära och kära har hälsan i behåll. Efter en turbulent period är vår ekonomi helt ok. Ändå mår jag dåligt.
Orsaken är mitt och Petras förhållande. Tänk om det vore så enkelt och praktiskt att bara för att man älskar varandra så går allting på räls. Det kändes så under en lång tid, betydligt längre än den där klassiska nyförälskelsefasen. Men nu kan man inte med den godaste vilja kalla vårt förhållande för lyckligt.
Eftersom vi efter ett ultimatum från mig numera går på familjerådgivning har vi för första gången hittat en möjlighet att ta upp problemen utan att börja bråka om dem. Men det betyder inte att vi ser konstruktiva lösningar. Det här är problemen såsom jag ser dem.
Vi har inte roligt ihop. Vi har inga gemensamma intressen, ingen gemensam smak – ingenting. När vi ska försöka hitta saker att göra ihop blir det sånt som att ”gå ut och äta”, men även en sån sak är krånglig eftersom vi har olika smak även där. Patetiskt, jag vet. Men en normal kväll sitter Petra vid tv-n och jag vid datorn. Hon ”måste” titta på diverse program och serier som jag inte klarar av eftersom jag känner att de kränker min intelligens och mitt människovärde. Jag önskar att vi kunde hitta på något gemensamt att göra, men det är mer eller mindre omöjligt. I höstas la vi pussel tillsammans. 2000 bitar över hela köksbordet. Det skulle vara ett långsiktigt gemensamt projekt. Efter två kvällars försök så slutade vi. Inte med pusslet, nej nej… men med att göra det tillsammans. Jag satte mig där och la lite bitar när jag fick en stund över. Sen satte hon sig ett tag. Så pågick det i kanske en vecka eller två. Sen var pusslet löst. Petra ville att vi skulle limma det på en plywoodskiva och sätta upp på väggen eftersom det var en fin bild. Jag protesterade å det vildaste eftersom det dels känns fruktansvärt smaklöst med pussel på väggen, dels för att det skulle sitta där som en påminnelse om hur vi misslyckats att ha roligt TILLSAMMANS.
Vi är ett bra team egentligen. Vi kompletterar varandra utmärkt. Däremot överlappar vi ytterst sällan och det är ju det som är problemet. Som hushåll betraktat är vi fantastiska ihop. Hon städar, jag diskar, tvättar och handlar. Vi är båda bra på att ta hand om vår dotter och även om vi kan störa oss på småsaker där så funkar det bra. Problemet är att vi inte lever på medeltiden och att en parrelation borde ha en djupare innebörd än ett hushåll.
Vi har inte haft sex sen augusti. För mig känns det galet. Under hennes graviditet knullade vi som kaniner. Naturligtvis innebar graviditeten förändring – men det var inga konstigheter. Några tillfällen hade hon för ont eller var för illamående för att vilja knulla, vi fick anpassa ställningar efter hennes växande kropp, brösten som jag vant mig vid att krama om hårt när jag knullade henne bakifrån blev plötsligt big no-no och en vacker dag så fick hon plötsligt kväljningar av sperma i munnen. Vi knullade så sent som på morgonen innan vi åkte in till sjukhuset för igångsättning.
Efter förlossningen dröjde det ett tag innan vi kom igång igen, men efter någon månad så funkade det rätt bra igen. Inte som tidigare, men ändå ok. Vi kände väl båda att vi var i en svacka, men föga anade vi att detta bara var början.
Problemet vi har är att hon inte vill. Naturligtvis är jag inte så puckad att jag inte fattar att det bottnar i något djupare, i synnerhet eftersom hon under hela den tid jag känt henne innan varit den absolut kåtaste människa jag träffat. För när jag säger att vi inte har något gemensamt så är sexet det stora undantaget – det har fram tills nu varit fantastiskt, både beträffande kvalitet och kvantitet. Orsaken till att hon inte vill är något jag har fått lirka ur henne men till sist kom det fram. Det började med att hon sa att ”det är inte du, det är jag” vilket är det värsta jag vet, eftersom man är totalt maktlös då. Om problemet hade legat hos mig hade jag kunnat göra något åt saken. Nu är jag utlämnad åt henne.
Och kontentan är att hon känner sig äcklig i sin kropp som är X antal kilon tyngre nu än förut. Jag skriver X eftersom siffran är ett ental både i jämförelse med vad hon vägde när vi träffades och vad hon vägde precis innan graviditeten. Hennes nuvarande vikt är dessutom lägre nu än den var för några år sedan, men då hindrade den inte henne från att dra med mig på parklubben Par i Hjärter 1-2 gånger i månaden.
Men visst, jag kan köpa att hon vantrivs med sig själv och att det skapar blockeringar. Men vad gör vi då åt saken? Jag försöker ständigt ge henne komplimanger, krama henne, visa med ord och handling hur snygg och sexig jag tycker hon är. För det gör jag. Även om hon har rätt många trivselkilon så är hon för mig den sexigaste i världen. Eftersom det är jag som sköter 95% av all handling ser jag till att det inte kommer hem några onyttigheter. Hade vi inte haft en liten dotter så hade jag försökt dra med henne till gymmet, men nu är vi tvungna att sköta vår träning på varsitt håll. Det har lett till att jag tränar 3 gånger i veckan och hon bara låter kostnaden för gymmet ticka på.
Jag irriterar mig något fruktansvärt på detta, eftersom hon tydligt menar att det inte är mitt fel, det är hennes fel, samtidigt som hon inte tar tag i det och dessutom mår ännu sämre när jag tar upp ämnet. Nu har det blivit minerad terräng av det hela så jag tassar försiktigt kring det. Men det gör ju att även jag mår dåligt. När vårt sexliv har varit bra så har det ju varit kittet som hållit ihop oss, som fått oss att känna gemenskap. Sexlivet har inte bara varit de där 4 sekunderna från insläpp till utsläpp utan något som pågått dygnet runt med smekningar, viskningar, heta sms, antydningar och vad som förmodligen skulle kunna beskrivas som sexuella trakasserier.
Nu är det där som bortblåst. Det kommer inte spontant längre, utan blir något jag måste tänka på för att göra. Det blir en ansträngning. Förut var det något lika naturligt som att andas. Nu känns det som att det är något jag gör FÖR att i slutändan få sex. Och när jag då inte får det så känns det bortkastat. Det har tappat egenvärdet.
För henne kommer sexet sist. Välmående >>> trygghet >>> sex. För mig är det snarast tvärtom. Sex >>> välmående >>> trygghet. Och där är vi just nu. Vi är båda medvetna om våra olikheter, men vi är helt lost när det gäller att lösa det.
Personligen känner jag hur jag håller på att gå under. Det finns bara en begränsad tid som jag klarar av att nöja mig med nätporrsrunkande på stunder då hon inte är hemma, när HON finns där och vetskapen om hur fantastiskt det SKULLE KUNNA VARA tränger sig på. Jag behöver sex. För mig som förlorade oskulden sent handlar sex främst om två saker. Dels naturligtvis njutning, men i säkert lika hög grad handlar det om bekräftelse. Bekräftelse som man, som människa, som jag. Hon vill ha sex med mig = jag är bra. Bra i ordets samtliga bemärkelser.
För mig har det raserat mitt självförtroende snabbare och mer genomgripande än vad jag tror en arbetslöshet och halvsvår sjukdom skulle göra. Jag känner mig oattraktiv, ointressant och tråkig – trots att jag vet att jag egentligen inte alls är det. Jag ser helt ok ut och när jag anstränger mig ser jag bra ut. Jag är rolig och charmig och smart och de flesta trivs bra i mitt sällskap. Det var många år sen jag hade svårt att få tjejer – de dagarna ligger kvar parkerade på 90-talet. Men ändå så mår jag dåligt. Det är först nu som jag insett vilket behov som sex verkligen är. Hur bristen på sex kan förstöra en människa.
Otrohet är något som jag tänker jämt och ständigt på. Jag försöker rättfärdiga det för mig själv. Jag älskar henne, hon älskar mig. Vi vill ha en framtid ihop. Men hon måste ta tag i sitt liv för att må bra. Och jag måste må bra för att orka stå ut till dess. Och just nu är sex med någon annan än henne det enda alternativet för att må bra.
I skrivande stund är hon ute på Ålands hav med några kollegor från jobbet. Det var jag som fick tjata iväg henne och min stora önskan är att hon dricker ordentligt, blir fyllekåt, ligger med någon random svennebanan och plötsligt känner att ”fan, det funkar ju fortfarande”. Jag känner inget hot från andra killar, hon och jag har gruppsexat lite för mycket för det.
På Spåret-reflektioner
1) Kul att de föryngrat programledarna. Säga vad man vill om Oldsberg och Hellberg, men de kändes rätt länge som att de bara gjorde programmet på rutin.
2) Underbart att se Fredrik Lindström och Kristian Luuk TILLSAMMANS. 90-talsrevival är bara förnamnet. Jag har haft svårt för Luuk när han lämnade ZTV-Knesset för att bli TV4-människa. Men det går inte att förneka att han och Fredrik Lindström är en fantastisk duo.
3) Vad gör jag hemma och tittar på På Spåret? En fredagkväll?
4) Nog för att 90-talsrevival är en grej, men Jessika Gedin?
5) Johanna Koljonen är och förblir världens sötaste och charmigaste filmkritiker.
Skyll inte på Veckorevyn och modebloggerskorna
Ett evigt klagomål de senaste 15-20 åren är hur modeindustrin, tjejtidningar (och nuförtiden även modebloggar) sprider sjuka ideal till unga tjejer. Jag måste bara säga att de är oskyldiga. Jag anför härmed bevismaterial A. Min dotter Petronella.
Min dotter Petronella är strax över året. Till frukost vill jag och hennes mamma Petra att hon ska äta gröt. Idag totalvägrade hon. Jag försökte med allt möjligt, men det var bara tre saker som funkade. Vad sägs om den här frukosten?
* Ca 100 gram mini-keso naturell (1,5% fett)
* 1 1/2 skiva rökt mager kalkon
* Fyra gurkstavar utan skal
Till detta drack hon vatten. Ska man bli modell så gäller det att börja i tid…
Denho Acar – 2009 års kändis-gonnabe
Jag läser att OG’s mail har hackats och Denho Acar bekräftar det för Aftonbladet. Ursäkta mig? Bekräftar för Aftonbladet? Vad är det som har hänt med våra svenska gangsters? Först gör de den genialiska grejen att de tar över sajten kriminellt.com och försöker ta över steroidmarknaden. Sen kommer ett sånt här klavertramp?
Jag menar, den första grejen – att ta över kriminellt.com är ju lysande. De lyckas bygga upp en fantastisk goodwill hos den grupp människor som inte ser något konstigt i att yrkeskriminella skriver rader som ”Uppdatering 2009-01-04 Åker in och ut på alkoholisthem och gissa vilka som bekostar alkoholisthemmen, jo skattebetalarna”. (Ledtråd: vad har Denho Acar kostat skattebetalarna?)
Men sen – att bekräfta saker för Aftonbladet. Det är så långt ifrån umerta att man blir alldeles förvirrad. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Denho Acar har blivit så kändiskåt efter succén i boken Svensk Maffia att han blivit en ny Fadde/Linda som tror att man måste prata med Aftonbladet så fort man lagt en brakare.
Jag är övertygad om att Denho Acar kommer samla på sig så mycket goodwill hos ”vanligt folk” (= icke-tänkande pöbel som tycker sexförbrytare ska dö medan gangsterbossar är coola eftersom de sett Gudfadern) att vi snart kommer se honom i förstaklassvagnen i På Spåret och i dejtingsåpan ”Gangster söker fru” (vilket är ett format jag är övertygat om skulle funka utmärkt).
If I was a rich man…
Den utmärkta bloggaren BLOGGSLYNAN frågar vad man skulle göra om man fått obegränsat med pengar. Om vi verkligen pratar obegränsat med pengar så skulle jag köpt Högsta Domstolen. Inte själva domstolen alltså utan byggnaden. Vi snackar en av Stockholms finaste fastigheter med ett helt makalöst fint läge. Där vill jag bo.
Hell… när jag ändå är på gång kan jag lika gärna ta Riddarhuset intill också. Bättre än så blir det nog inte.
Var skulle du helst vilja bo?
Den vackraste flickan
Emmy skriver en intressant grej om killar med stora kukar:
På tal om stora kukar
Så är det fruktansvärt osexigt med killar som är välutrustade och tror att de därmed gör bra ifrån sig i sängen, är otroligt eftertraktade eller skitsexiga bara därför. Haha! Så är det såklart inte. Att skryta med sin kuk…ja då kan man inte ha många kvalitéer!
Nu begränsar sig min sexuella erfarenhet av killar till totalt tre killar, varav ingen haft något direkt rejält att hänga i julgranen (eller peta in i brasan). Och när jag deltagit i trekanter och annan gruppsex med andra killar har jag inte heller uppfattat någon på det sättet, trots att det då vid några tillfällen funnits riktigt välutrustade killar med.
Jag ska inte här skriva om storleken på min egen kuk eller betydelsen därav på mitt eget sexliv. Däremot ska jag dra en parallell till Emmys text och beskriva en av de sämsta sexupplevelserna jag haft i mitt liv.
Vi träffades på Fredsgatan 12 en varm sommarkväll 2004. Jag var där med några vänner, hon var där med några vänner och av någon anledning började hon och jag prata. Hon var vacker och med vacker menar jag inte bara lite snygg så där som de flesta tjejer är, i synnerhet varma sommarkvällar på Fredsgatan 12. Jag menar att hon var så vacker att man kan börja gråta glädjetårar. Vi började prata och jag fick henne att le och skratta och hon fick mig att le och skratta. Telefonnummer byttes, några dagar senare drack vi öl bara hon och jag och det ena ledde till det tredje och så satt vi plötsligt i min soffa. Hon tog initiativet till att börja hångla, vi slet av varandra kläderna och jag bar henne till sängen.
Sexet var bland det mest misslyckade och tråkiga jag någonsin haft. Hon bara låg där. Inte en ansträngning. Inte ett motjuck. Inte ett förslag. Hon bara låg där och såg snygg ut. Nej, inte snygg. Vacker. Skulle någon tagit ett foto av henne och mig där i sängen skulle det se ut som att jag hade mitt livs sexögonblick. En sådan vacker tjej i min säng.
Jag har väldigt svårt för tjejer som ”ställer upp” på saker. Jag älskar däremot tjejer som vill och gillar saker. Men i hennes fall var det som att hon varken ville eller gillade någonting. Hon bara ställde upp. Hon bidrog med sin skönhet, jag skulle stå för resten. Jag försökte kommunicera med henne, skapa en dialog – men det ville sig inte. Hon ville inte att ord skulle förstöra stämningen. Hur gör man då?
Jag vet än idag inte hur hon tänkte. Kanske tänkte hon att det faktum att hon var vacker automatiskt gjorde min upplevelse storartad. Kanske var hon egoistisk och brydde sig inte om min njutning. Kanske var hon oerfaren och jag inte förstod det. Eller så kanske, kanske var det så att det var så här sex var för henne. Hon ligger där och tar emot och killen gör det han vill alternativt det han förväntas med henne.
Oavsett vilket så beklagar jag det och tycker synd om henne. Mig var det inte synd om, jag var hemma hos en kk mindre än en timme efter att den vackra flickan gått hem obesprutad. Ironiskt nog var den vackraste flicka jag någonsin haft sex med också den kanske sämsta upplevelsen.
Byt ut Linn Heed
Och när man ändå är inne på att dissa Aftonbladetskribenter så kan väl Linn Heed få hänga med på köpet. Hon skriver om sina bästa tips för ett lustfyllt 2009. I tur och ordning är tipsen:
* skratta
* överraska
* kommunicera
* inspireras
* lek
* ge och få
Seriöst. Är det inte dags för en lite mer personlig sexrådgivare som inte bara staplar klyschor som varje tänkande människa redan har hört och kört på till leda? Emmy, maila Aftonbladet NU!
Familjetrender
Den irriterande aftonbladetskribenten Terri Herrera Eriksson spår familjetrender 2009 och jag ska försöka göra ett personligt omdöme om hennes tankar.
1. Äkta!
Till följd av både finansiell kris och klimatkris kommer suget efter det genuina, det äkta.Vi trillar egna köttbullar, läser Bröderna Grimm och Bullerbyn för barnen och vurmar för kurbitsmönster. Alla pratar drömmande om att koppla ner, stänga av teven och spela spel ihop. Eller att flytta ut på landet och berätta sagor framför öppna spisen. Få gör däremot verklighet av drömmarna.
På vilket sätt är Bröderna Grimm och Bullerbyn mer äkta än andra sagor och berättelser? Och helt ärligt – spela spel ihop är så vansinnigt överskattat. Dessutom – är jag ensam om att gilla Mamma Scan?
2. Pimpning
Istället för att köpa en ny vagn eller totalrenovera barnrummet satsar man på små förändringar: ett coolt regnskydd, ett sufflettöverdrag eller en helt ny solsufflett till sommaren. I barnrummet blir det nya kuddar, nytt överkast och lite väggklistermärken istället för bredspackling och nya dyra möbler. Även de ärvda barnkläderna fixas till och görs roligare med hjälp av självhäftande reflexer, textilpennor och tygmärken.
Ny vagn? Shit… vagnen vi köpte var svindyr, klart man inte köper ny vagn. Och totalrenovera barnrummet? Just nu är det inget barnrum – eller, jo det är det… det är typ mitt pojkrum med dator, tv-spelshörna och annat jag drömde om som ung.
3. Handarbetstrend
Pysseltrenden håller i sig. MYO – make your owntrenden – tar föräldrasverige med storm. Plötsligt är det hembakt, hemstickat och scrapbookat för hela slanten. De riktigt hardcore gör pärlplattedekorationer till vagnen med Elvis, Marilyn Monroe och Barack Obama på. Andra handarbetsfuskar och köper färdiga pysselkit som kräver minsta möjliga ansträngning.
Pysslig? Nope, inte det minsta. Och pärlplattedekorationer med Barack Obama på? Shit… är det NÅGON som kommer få en backlash 2009 så är det Barack Obama.
4. Tygblöjor
Liberos designblöjor kan slänga sig i väggen – de snyggaste blöjorna är den nya generationens tygblöjor som de hippa och medvetna föräldrarna köper till sina barn. På så sätt kombinerar man både design och miljömedvetenhet. De flesta kör inte fullt ut utan kombinerar tygblöjor och engångsblöjor lite efter humör och bekvämlighetssug.
Alltså, är det inte rätt miljöfientligt att tvätta en massa extra tvättar? För säg inte att du tvättar tygblöjor tillsammans med den övriga vittvätten. Och designade blöjor? Seriöst…
5. Mindre lattelife
Kombinationen av mindre pengar på fickan och sura caféeägare gör att lattamammakulturen minskar. Dessutom går vi mot en cafétrend där en halvliters latte med en tillhörande megamuffin är ute. En förälder som vill ligga helt rätt i tiden beställer en liten espresso med en bit tryffel eller minimacka till. Även alla dessa latteförälderaktiviteter som babygudstjänst, babysalsa, babyteater, babyyoga och konstrunda för spädbarn minskar eller försvinner helt. Kvar blir klassiker som babybio och babysim.
Latte och muffin har aldrig varit min grej. Däremot en stor kopp té och en stor salami/briemacka eller en god sallad. Ska man sitta och prata skit gör man det bäst på mätt mage. För Petronella kommer det bli babyrytmik och babysim. Och babygudstjänst? Seriöst – räcker det inte med att folk fattar ett idiotiskt religiöst beslut å sina barns vägnar (= dop)? Måste de hjärntvättas?
6. Mer vuxenlikt barnmode
Barnmodet går mot mer uppklätt. Mindre färgglad 70-talsretro och bollibompamode och mer stickade koftor, rutiga små kjolar eller mörka jeans. Vid millennieskiftet anklagades föräldrar för att ha på sig barnkläder; roliga t-tröjor, solhattar och Hello Kitty-accessoarer prydde även folk över 25. Nu vänder det och barnen ser istället ut som vuxna på väg till kontoret. Frågan är vad som är läskigast.
Vad sägs om den här idén – vi låter barn få vara barn och vuxna vara vuxna? För Petronella kommer det även fortsättningsvis bli second hand, hemsytt och enstaka gåvor som gäller.
7. Enklare barnrum
Glöm Family Living-barnrummen med platsbyggda sängar, designmöbler och dyra tapeter från Sandbergs. Nu har vi varken råd eller sug efter sånt längre. Varför lägga massa tid och pengar på ett rum som demoleras vid första barnkalaset? Varför tapetsera med dyra tapeter när lille Alfred kommer att dekorera väggarna alldeles själv så snart han är stor nog att greppa en krita? Barnrummen består istället av ärvda möbler från grannbarnen, Ikeas Billy bokhylla och ett och annat pimpat loppisfynd.
Ja absolut. Fast för mig känns det inte som en 2009-grej utan som normalt folkvett. Förvaring, förvaring, förvaring…
8. Nyttighetstrenden
Oj, som vi kommer att bläddra i e-nummerguiden, lusläsa på baksidan av godisförpackningarna och leta efter naturligt sötade barndrycker. I Storbritannien och USA har man börjat tala om konsumentgruppen Lohas – Lifestyle Of Healh And Sustainability. En Lohas är alltså en hälsoinriktade person som vill kombinera både stil och samvete. Trendanalytiker menar att Lohas utgör minst tio procent av västvärldens befolkning. Andelen är troligtvis ännu större hos småbarnsföräldrar som plötsligt är mer rädda för transfetter, vitt bröd och azofärgämnen än för RS-virus och vinterkräksjukan.
Är det här en 2009-grej? Vi är sunda och medvetna och har varit det i många år. Och varför ska vi ändra ideal för att vi fått barn? Eller för att det blivit 2009?
9. Sommar i Sverige
Suget efter det äkta, den tunnare plånboken och miljömedvetenheten samverkar till att färre väljer utlandssemestrar på sommaren. Idealet är att hyra ett rödmålat torp och låta barnen leka fritt naturen medan du sitter och sörplar kravmärkt kokkaffe på verandan. Absolut högstatus är att ta långledigt, stänga av mobilen och inte hatta fram och tillbaka mellan olika släktingar och hänga på torpet i minst fyra veckor i sträck.
Seriöst – är alla andra påverkade av lågkonjunkturen? Vi är det inte. Vår ekonomi är lite halvkrasslig sen några år tillbaka och den kommer fortsätta vara det. Och torp – shit, vem har råd och tid och ork och lust att fixa med nåt sånt? Jag tror det är roligare och mer givande att umgås med familjen.
10. Uppgraderade charterklassiker.
Reser vi utomlands är det gamla charterklassiker som Kanarieöarna, Mallis och Grekland som gäller. Samtidigt vill många visa att de har koll: även om man drar till Gran Canaria vill man helst bo på fint hotell, spela golf, få spabehandling och komma hem med vinfynd och exklusiva kläder. De europeiska charterorterna har inte varit sena att snappa upp suget. Kanarieöarna storlanserar sin golf, på Rhodos talar man gärna om huvudstadens historik och Mallis kör hårt på sin kändisfaktor.
Vi reser inte utomlands, förutom till Danmark – men eftersom det är ”hem” för mig så räknas inte det. Och det faktum att jag blivit farsa kommer inte få mig att åka charter igen. Aldrig mer.
11. Mammabashingen
Tyvärr fortsätter föräldrasågningen på alla fronter: krögare och caféeägare betackar sig lattemammor och offentlig amning, bussresenärer vägrar lämna plats för vagnen och på ICA suckar de andra kunderna högljutt när din dotter får ett sammanbrott vid godishyllan. Folk har tröttnat på barnfamiljer som tar plats. Vad värre är; föräldrar trackar varandra så under året fortsätter debatten om mammamobbning på nätet.
Hur blev föräldrasågningen = mammabashingen? Glömdes inte papporna bort här? Kanske är det såna här uttalanden som får mig att ogilla Terri Herrera Eriksson? Eller så handlar det främst om att jag har så fruktansvärt svårt för självutnämnda föräldraexperter och proffsmammor.
Om jag blev en ko…
Om hinduerna har rätt så ju kommer vi människor att återfödas efter vår död (såvida vi inte levt fulländat och uppnår moksha). Redan när jag gick i mellanstadiet förundrades jag över att hinduerna kan betrakta kon som det högst stående levande väsenet. Det borde ju naturligtvis vara människan och om inte människan så i alla fall något coolare djur än kon.
Fast det är klart. Livet som kobebiffko slår nog det mesta i djurvärlden.
Specialdieten som bjuds består av gräs och humle. Till det öl att dricka för att stimulera aptiten och öka matsmältningen. Dessutom blir kossorna ryktade och får regelbunden massage för att motverka stress och stelhet, allt till tonerna av klassisk musik. Det hela låter som ett avundsvärt lyxliv, ända fram till det är dags att åka till slakteriet vill säga.
Öl och japanskor som masserar en. Shit… Efter ett sådant liv så är man nog så mör att man inte märker av slakten när den kommer.
Mer om kobebiffkor här.
För ärlig för sitt eget bästa?
Jag läste nyss en artikel i Aftonbladet om en 68-årig kvinna som missade att hon fått en miljonvinst på sin trisslott och först förstod det sedan butiksbiträdet envisats med att hon inte kunde få sina 25 kronor som hon trodde sig ha vunnit.
Är det bara jag som hade gett henne de 25 kronorna och sedan skrattat hela vägen till TV4-huset om jag vore butiksbiträde?
En norrman och Bellman
Det var en gång en norrman och Bellman. Bellman sa ”nu förbjuder vi sexköp i Sverige”. Då sa norrmannen ”nu förbjuder vi sexköp i Norge och dessutom förbjuder vi norrmän att köpa sex utomlands.”
Inte rolig? Nej, jag håller med. Det är rätt trist.
Nu tar Norge sexköpsförbudet ett steg längre och förbjuder norrmän att köpa sex även utomlands. Andra – intelligentare och mer välformulerade personer – har redan tyckt till en massa så jag nöjer mig med en liten reflektion angående skillnaden mellan prostitution och prostitution.
Min mamma har alltid hållit på med textilhantverk. På senare år har hon gått hela vägen, dvs odla bomull, karda, spinna, väva, sy, brodera (jag tror det är så turordningen är – jag har inte ärvt intresset). Jag tycker det är helt ok att hon ägnar sig åt att plocka bomull. Däremot tycker jag att det var fel att plantageägare i södra USA hade slavar som plockade bomull. Men felet låg aldrig i bomullsplockandet. Felet låg i slaveriet och i tvånget.
Samma sak gäller prostitutionen. Att två personer har sex efter en frivillig överenskommelse kan jag inte se något fel i. Däremot är det självklart fel med tvånget. Dessvärre verkar inte sexförbudsförespråkarna förstå den skillnaden, vilket i mina ögon gör dem till moralister. Och såna tycker jag inte ska ansvara för lagarna i ett upplyst samhälle.
Bättre chip än kåtchippet
Kalla mig konservativ, men jag är lite skeptisk till kåtchippet. Däremot tycker jag själva idén är rätt briljant. Att stoppa in ett chip i skallen och så är det bara att aktivera när man vill. Men eftersom varken jag eller min älskade Petra har några problem med kåtheten så finns det andra chip jag hellre vill ha inopererade:
* Träningsmotivationschippet, som gör att man alltid kommer iväg till gymmet istället för att sitta kvar i soffan och spela tv-spel.
* Städmanichippet, för att åtminstone ett städryck i veckan ska bli av.
* Gå-upp-mitt-i-natten-och-byta-blöja-trösta-lilla-dottern-ge-henne-mat-chippet, som gör att det känns lustfyllt att få nattsömnen avbruten stup i kvarten.
* Strukturchippet, som gör livet lite mindre kaotiskt.
* Berusningschippet, som kopplar om hjärnan till lagom berusning – varpå det på hemvägen bara är att koppla tillbaka igen.
Bröst på Facebook
Som pappa till en liten flicka som ammas titt som tätt måste jag ändå säga att jag har lite svårt att förstå ”stormen” mot Facebook för att de inte tillåter bilder på ammande mammors bröst.
För det första har jag inga problem med bröst. Om folk vill visa sina bröst så fine with me. Däremot – om sajter som Facebook vill stoppa sånt, kanske för att sajten inte ska urarta till något de inte vill – så är det helt ok för mig det med.
Då kommer vi till själva frågan om amning. Och där tycker jag ”stormarnas” argument är lite klena. Jag menar – visst, ”amning är naturligt”. Men det är ju bajsande också. Bara för att något är naturligt så betyder det inte att det är ok överallt i alla sammanhang.
Sen måste jag säga att det är en väldig skillnad mellan att amma i en offentlig miljö och publicera bilder på amning i offentlig miljö. I det första fallet så är jag självklart för varje barns rätt att få bröstmjölk om han/hon är hungrig – oavsett var mamman råkar befinna sig.
Men att publicera bilder på detta varsomhelst och hursomhelst är knappast något som är av intresse för det lilla barnet. Och då är frågan – om det inte är för barnets skull – varför har mammorna då ett sånt intresse av att visa upp sina bröst på just Facebook?
Kritisk granskning
Jag älskar folk som läser mellan raderna och drar fram sanningar som inte sägs uttryckligt, men som ändå finns där för den som är skarpögd nog. Jag kan inte annat än applådera favoritsexbloggaren Emmy som konstaterat att Blondinbellas pojkvän Nisse har rakad kuk. På sitt sätt ett scoop.
Att förstöra Guds verk
Personligen förstår jag inte varför folk upprörs över påvens uttalanden om homosexuella. Vad är nyheten egentligen? Homofobin är ju skriven i blinkande neonljus i Bibeln, medan toleransen mot avvikelser från den sexuella normen varit så finstilt skrivna att det dröjt till sent 1900-tal innan folk med god vilja kunde tolka Bibeln så.
Och helt ärligt – om man ÄR religiös, om man verkligen TROR på skiten – då förstår jag absolut varför man hatar homosexuella. Däremot förstår jag inte varför man vill anpassa sin tro efter nutidens politiska korrekthet.
Som bisexuell ateist kan jag inte annat än konstatera att jag hellre har en fiende som öppet och tydligt säger att han är min fiende än en fiende som försöker dölja att han är min fiende. Och om överskridandet av traditionella heterosexuella roller är att ”förstöra Guds verk” så drar jag gärna mitt strå (läs: min kuk) till stacken (läs: manlig rumpa).
Jag vill minnas att jag i min ungdom läste/hörde rapparen Ice Cube förklara att han hade större respekt för Sydafrikas då öppet rasistiska Apartheidregim än för USA:s hycklande rasistiska regim. Lite så känner jag också när det gäller Katolska kyrkan kontra Svenska kyrkan. Jag gillar ingetdera, men hellre en tydlig och klumpig fiende än en lömsk och innästlande.
Däremot kan jag förundras över – och irritera mig på – att svensk massmedia ger påven ett så stort medieutrymme. Vad har han egentligen gjort för att förtjäna det? När klev han senast ur en bil med blottat kön?
