Peter Familias

Jag mår dåligt. Egentligen borde jag inte göra det. Jag har en underbar dotter. Jag har en sambo som jag älskar och som älskar mig. Både jag och mina nära och kära har hälsan i behåll. Efter en turbulent period är vår ekonomi helt ok. Ändå mår jag dåligt.

Orsaken är mitt och Petras förhållande. Tänk om det vore så enkelt och praktiskt att bara för att man älskar varandra så går allting på räls. Det kändes så under en lång tid, betydligt längre än den där klassiska nyförälskelsefasen. Men nu kan man inte med den godaste vilja kalla vårt förhållande för lyckligt.

Eftersom vi efter ett ultimatum från mig numera går på familjerådgivning har vi för första gången hittat en möjlighet att ta upp problemen utan att börja bråka om dem. Men det betyder inte att vi ser konstruktiva lösningar. Det här är problemen såsom jag ser dem.

Vi har inte roligt ihop. Vi har inga gemensamma intressen, ingen gemensam smak – ingenting. När vi ska försöka hitta saker att göra ihop blir det sånt som att ”gå ut och äta”, men även en sån sak är krånglig eftersom vi har olika smak även där. Patetiskt, jag vet. Men en normal kväll sitter Petra vid tv-n och jag vid datorn. Hon ”måste” titta på diverse program och serier som jag inte klarar av eftersom jag känner att de kränker min intelligens och mitt människovärde. Jag önskar att vi kunde hitta på något gemensamt att göra, men det är mer eller mindre omöjligt. I höstas la vi pussel tillsammans. 2000 bitar över hela köksbordet. Det skulle vara ett långsiktigt gemensamt projekt. Efter två kvällars försök så slutade vi. Inte med pusslet, nej nej… men med att göra det tillsammans. Jag satte mig där och la lite bitar när jag fick en stund över. Sen satte hon sig ett tag. Så pågick det i kanske en vecka eller två. Sen var pusslet löst. Petra ville att vi skulle limma det på en plywoodskiva och sätta upp på väggen eftersom det var en fin bild. Jag protesterade å det vildaste eftersom det dels känns fruktansvärt smaklöst med pussel på väggen, dels för att det skulle sitta där som en påminnelse om hur vi misslyckats att ha roligt TILLSAMMANS.

Vi är ett bra team egentligen. Vi kompletterar varandra utmärkt. Däremot överlappar vi ytterst sällan och det är ju det som är problemet. Som hushåll betraktat är vi fantastiska ihop. Hon städar, jag diskar, tvättar och handlar. Vi är båda bra på att ta hand om vår dotter och även om vi kan störa oss på småsaker där så funkar det bra. Problemet är att vi inte lever på medeltiden och att en parrelation borde ha en djupare innebörd än ett hushåll.

Vi har inte haft sex sen augusti. För mig känns det galet. Under hennes graviditet knullade vi som kaniner. Naturligtvis innebar graviditeten förändring – men det var inga konstigheter. Några tillfällen hade hon för ont eller var för illamående för att vilja knulla, vi fick anpassa ställningar efter hennes växande kropp, brösten som jag vant mig vid att krama om hårt när jag knullade henne bakifrån blev plötsligt big no-no och en vacker dag så fick hon plötsligt kväljningar av sperma i munnen. Vi knullade så sent som på morgonen innan vi åkte in till sjukhuset för igångsättning.

Efter förlossningen dröjde det ett tag innan vi kom igång igen, men efter någon månad så funkade det rätt bra igen. Inte som tidigare, men ändå ok. Vi kände väl båda att vi var i en svacka, men föga anade vi att detta bara var början.

Problemet vi har är att hon inte vill. Naturligtvis är jag inte så puckad att jag inte fattar att det bottnar i något djupare, i synnerhet eftersom hon under hela den tid jag känt henne innan varit den absolut kåtaste människa jag träffat. För när jag säger att vi inte har något gemensamt så är sexet det stora undantaget – det har fram tills nu varit fantastiskt, både beträffande kvalitet och kvantitet. Orsaken till att hon inte vill är något jag har fått lirka ur henne men till sist kom det fram. Det började med att hon sa att ”det är inte du, det är jag” vilket är det värsta jag vet, eftersom man är totalt maktlös då. Om problemet hade legat hos mig hade jag kunnat göra något åt saken. Nu är jag utlämnad åt henne.

Och kontentan är att hon känner sig äcklig i sin kropp som är X antal kilon tyngre nu än förut. Jag skriver X eftersom siffran är ett ental både i jämförelse med vad hon vägde när vi träffades och vad hon vägde precis innan graviditeten. Hennes nuvarande vikt är dessutom lägre nu än den var för några år sedan, men då hindrade den inte henne från att dra med mig på parklubben Par i Hjärter 1-2 gånger i månaden.

Men visst, jag kan köpa att hon vantrivs med sig själv och att det skapar blockeringar. Men vad gör vi då åt saken? Jag försöker ständigt ge henne komplimanger, krama henne, visa med ord och handling hur snygg och sexig jag tycker hon är. För det gör jag. Även om hon har rätt många trivselkilon så är hon för mig den sexigaste i världen. Eftersom det är jag som sköter 95% av all handling ser jag till att det inte kommer hem några onyttigheter. Hade vi inte haft en liten dotter så hade jag försökt dra med henne till gymmet, men nu är vi tvungna att sköta vår träning på varsitt håll. Det har lett till att jag tränar 3 gånger i veckan och hon bara låter kostnaden för gymmet ticka på.

Jag irriterar mig något fruktansvärt på detta, eftersom hon tydligt menar att det inte är mitt fel, det är hennes fel, samtidigt som hon inte tar tag i det och dessutom mår ännu sämre när jag tar upp ämnet. Nu har det blivit minerad terräng av det hela så jag tassar försiktigt kring det. Men det gör ju att även jag mår dåligt. När vårt sexliv har varit bra så har det ju varit kittet som hållit ihop oss, som fått oss att känna gemenskap. Sexlivet har inte bara varit de där 4 sekunderna från insläpp till utsläpp utan något som pågått dygnet runt med smekningar, viskningar, heta sms, antydningar och vad som förmodligen skulle kunna beskrivas som sexuella trakasserier.

Nu är det där som bortblåst. Det kommer inte spontant längre, utan blir något jag måste tänka på för att göra. Det blir en ansträngning. Förut var det något lika naturligt som att andas. Nu känns det som att det är något jag gör FÖR att i slutändan få sex. Och när jag då inte får det så känns det bortkastat. Det har tappat egenvärdet.

För henne kommer sexet sist. Välmående >>> trygghet >>> sex. För mig är det snarast tvärtom. Sex >>> välmående >>> trygghet. Och där är vi just nu. Vi är båda medvetna om våra olikheter, men vi är helt lost när det gäller att lösa det.

Personligen känner jag hur jag håller på att gå under. Det finns bara en begränsad tid som jag klarar av att nöja mig med nätporrsrunkande på stunder då hon inte är hemma, när HON finns där och vetskapen om hur fantastiskt det SKULLE KUNNA VARA tränger sig på. Jag behöver sex. För mig som förlorade oskulden sent handlar sex främst om två saker. Dels naturligtvis njutning, men i säkert lika hög grad handlar det om bekräftelse. Bekräftelse som man, som människa, som jag. Hon vill ha sex med mig = jag är bra. Bra i ordets samtliga bemärkelser.

För mig har det raserat mitt självförtroende snabbare och mer genomgripande än vad jag tror en arbetslöshet och halvsvår sjukdom skulle göra. Jag känner mig oattraktiv, ointressant och tråkig – trots att jag vet att jag egentligen inte alls är det. Jag ser helt ok ut och när jag anstränger mig ser jag bra ut. Jag är rolig och charmig och smart och de flesta trivs bra i mitt sällskap. Det var många år sen jag hade svårt att få tjejer – de dagarna ligger kvar parkerade på 90-talet. Men ändå så mår jag dåligt. Det är först nu som jag insett vilket behov som sex verkligen är. Hur bristen på sex kan förstöra en människa.

Otrohet är något som jag tänker jämt och ständigt på. Jag försöker rättfärdiga det för mig själv. Jag älskar henne, hon älskar mig. Vi vill ha en framtid ihop. Men hon måste ta tag i sitt liv för att må bra. Och jag måste må bra för att orka stå ut till dess. Och just nu är sex med någon annan än henne det enda alternativet för att må bra.

I skrivande stund är hon ute på Ålands hav med några kollegor från jobbet. Det var jag som fick tjata iväg henne och min stora önskan är att hon dricker ordentligt, blir fyllekåt, ligger med någon random svennebanan och plötsligt känner att ”fan, det funkar ju fortfarande”. Jag känner inget hot från andra killar, hon och jag har gruppsexat lite för mycket för det.

Själv har jag varit otrogen två gånger mot henne. Den första gången var precis i början och det är snarast en definitionsfråga om vi var ihop då eller inte. Jag gjorde det för att testa mina känslor för henne och ja, svaret blev väl bättre än sexet. Den andra gången var i september i år. Jag var på kryssning (LOL) och raggade målmedvetet upp en medelålders kvinna, gav henne en rejäl långkörare och kände mig för första gången på länge som den sexkung som Petra brukar få mig att känna mig som.

Nu känner jag att det börjar bli dags igen. Jag behöver det inom de närmaste veckorna. Annars kommer jag bara tappa humöret ännu mer, bli ännu grinigare och vi kommer bråka ännu mer. Och vårt förhållande klarar inte mer bråk.

Ska jag vara otrogen har jag egentligen tre alternativ:
1) Hitta ett onenightstand.
2) Reaktivera någon tidigare sexkontakt.
3) Gå till en escort.

Ettan är mer eller mindre utesluten. Visst går jag ut lite då och då. Men det funkar inte riktigt att komma hem på morgonen och lukta kvinnlig parfym. Tvåan är lättare sagd än gjord. De flesta jag haft sex med är antingen goda vänner idag eller helt borta ur mitt liv. De goda vännerna är dessutom numera vänner med Petra och lever i tron att jag och Petra har ett fantastiskt lyckligt liv ihop och jag låter dem hellre tro det än att spräcka den illusionen för vad som bara skulle bli tycka-synd-om-sex. Och de frånvarande sexkontakterna känns lite weird att rota fram. Typ ”hej, vi har inte hörts på fem år men jag undrade om du skulle vilja ta en fika med mig och min lilla dotter?”. Nej, det funkar inte.

Kvar finns då alternativ tre. Att gå till en escort. Problemet med det är dock att sex med en escort inte alls är samma sak som sex med en icke-escort. Jag säger inte att det är bättre eller sämre, för jag har haft en del sex med betaltjejer och jag har varit med om såväl fantastiska som miserabla stunder. Men det är annorlunda, absolut.

För mig handlar (som jag skrev tidigare) sex om främst två saker – njutning och bekräftelse. Och även om sexet med en escort kan vara maximal njutning så är det här med bekräftelsen en annan femma. För även om personkemin klickar fullständigt och jag märker att hon verkligen gillar det vi gör så kvarstår ju faktumet att vi inte skulle gjort det vi gör om inte jag langat fram pengar. Och att bli knullad för ens pengars skull är inte lika bekräftande som att bli knullad för ens utseendes eller charms skull. Så helt perfekt kan det ju inte bli.

Men med den vetskapen så tänker jag mig att jag ska försöka hitta en escort som jag tror även kan ge lite bekräftelse. En escort som inte bara ser det som ett välbetalt löpandebandetjobb. För få saker är lika förnedrande för självförtroendet som att lomma hem från en tjej som bakom den stönande fasaden tydligt utstrålat att hon ser ner på en.

1) Kul att de föryngrat programledarna. Säga vad man vill om Oldsberg och Hellberg, men de kändes rätt länge som att de bara gjorde programmet på rutin.

2) Underbart att se Fredrik Lindström och Kristian Luuk TILLSAMMANS. 90-talsrevival är bara förnamnet. Jag har haft svårt för Luuk när han lämnade ZTV-Knesset för att bli TV4-människa. Men det går inte att förneka att han och Fredrik Lindström är en fantastisk duo.

3) Vad gör jag hemma och tittar på På Spåret? En fredagkväll?

4) Nog för att 90-talsrevival är en grej, men Jessika Gedin?

5) Johanna Koljonen är och förblir världens sötaste och charmigaste filmkritiker.

Jag läser att OG’s mail har hackats och Denho Acar bekräftar det för Aftonbladet. Ursäkta mig? Bekräftar för Aftonbladet? Vad är det som har hänt med våra svenska gangsters? Först gör de den genialiska grejen att de tar över sajten kriminellt.com och försöker ta över steroidmarknaden. Sen kommer ett sånt här klavertramp?

Jag menar, den första grejen – att ta över kriminellt.com är ju lysande. De lyckas bygga upp en fantastisk goodwill hos den grupp människor som inte ser något konstigt i att yrkeskriminella skriver rader som ”Uppdatering 2009-01-04 Åker in och ut på alkoholisthem och gissa vilka som bekostar alkoholisthemmen, jo skattebetalarna”. (Ledtråd: vad har Denho Acar kostat skattebetalarna?)

Men sen – att bekräfta saker för Aftonbladet. Det är så långt ifrån umerta att man blir alldeles förvirrad. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Denho Acar har blivit så kändiskåt efter succén i boken Svensk Maffia att han blivit en ny Fadde/Linda som tror att man måste prata med Aftonbladet så fort man lagt en brakare.

Jag är övertygad om att Denho Acar kommer samla på sig så mycket goodwill hos ”vanligt folk” (= icke-tänkande pöbel som tycker sexförbrytare ska dö medan gangsterbossar är coola eftersom de sett Gudfadern) att vi snart kommer se honom i förstaklassvagnen i På Spåret och i dejtingsåpan ”Gangster söker fru” (vilket är ett format jag är övertygat om skulle funka utmärkt).

Den utmärkta bloggaren BLOGGSLYNAN frågar vad man skulle göra om man fått obegränsat med pengar. Om vi verkligen pratar obegränsat med pengar så skulle jag köpt Högsta Domstolen. Inte själva domstolen alltså utan byggnaden. Vi snackar en av Stockholms finaste fastigheter med ett helt makalöst fint läge. Där vill jag bo.

Hell… när jag ändå är på gång kan jag lika gärna ta Riddarhuset intill också. Bättre än så blir det nog inte.

Var skulle du helst vilja bo?

Emmy skriver en intressant grej om killar med stora kukar:

På tal om stora kukar
Så är det fruktansvärt osexigt med killar som är välutrustade och tror att de därmed gör bra ifrån sig i sängen, är otroligt eftertraktade eller skitsexiga bara därför. Haha! Så är det såklart inte. Att skryta med sin kuk…ja då kan man inte ha många kvalitéer!

Nu begränsar sig min sexuella erfarenhet av killar till totalt tre killar, varav ingen haft något direkt rejält att hänga i julgranen (eller peta in i brasan). Och när jag deltagit i trekanter och annan gruppsex med andra killar har jag inte heller uppfattat någon på det sättet, trots att det då vid några tillfällen funnits riktigt välutrustade killar med.

Jag ska inte här skriva om storleken på min egen kuk eller betydelsen därav på mitt eget sexliv. Däremot ska jag dra en parallell till Emmys text och beskriva en av de sämsta sexupplevelserna jag haft i mitt liv.

Vi träffades på Fredsgatan 12 en varm sommarkväll 2004. Jag var där med några vänner, hon var där med några vänner och av någon anledning började hon och jag prata. Hon var vacker och med vacker menar jag inte bara lite snygg så där som de flesta tjejer är, i synnerhet varma sommarkvällar på Fredsgatan 12. Jag menar att hon var så vacker att man kan börja gråta glädjetårar. Vi började prata och jag fick henne att le och skratta och hon fick mig att le och skratta. Telefonnummer byttes, några dagar senare drack vi öl bara hon och jag och det ena ledde till det tredje och så satt vi plötsligt i min soffa. Hon tog initiativet till att börja hångla, vi slet av varandra kläderna och jag bar henne till sängen.

Sexet var bland det mest misslyckade och tråkiga jag någonsin haft. Hon bara låg där. Inte en ansträngning. Inte ett motjuck. Inte ett förslag. Hon bara låg där och såg snygg ut. Nej, inte snygg. Vacker. Skulle någon tagit ett foto av henne och mig där i sängen skulle det se ut som att jag hade mitt livs sexögonblick. En sådan vacker tjej i min säng.

Jag har väldigt svårt för tjejer som ”ställer upp” på saker. Jag älskar däremot tjejer som vill och gillar saker. Men i hennes fall var det som att hon varken ville eller gillade någonting. Hon bara ställde upp. Hon bidrog med sin skönhet, jag skulle stå för resten. Jag försökte kommunicera med henne, skapa en dialog – men det ville sig inte. Hon ville inte att ord skulle förstöra stämningen. Hur gör man då?

Jag vet än idag inte hur hon tänkte. Kanske tänkte hon att det faktum att hon var vacker automatiskt gjorde min upplevelse storartad. Kanske var hon egoistisk och brydde sig inte om min njutning. Kanske var hon oerfaren och jag inte förstod det. Eller så kanske, kanske var det så att det var så här sex var för henne. Hon ligger där och tar emot och killen gör det han vill alternativt det han förväntas med henne.

Oavsett vilket så beklagar jag det och tycker synd om henne. Mig var det inte synd om, jag var hemma hos en kk mindre än en timme efter att den vackra flickan gått hem obesprutad. Ironiskt nog var den vackraste flicka jag någonsin haft sex med också den kanske sämsta upplevelsen.

Den irriterande aftonbladetskribenten Terri Herrera Eriksson spår familjetrender 2009 och jag ska försöka göra ett personligt omdöme om hennes tankar.

1. Äkta!
Till följd av både finansiell kris och klimatkris kommer suget efter det genuina, det äkta.

Vi trillar egna köttbullar, läser Bröderna Grimm och Bullerbyn för barnen och vurmar för kurbitsmönster. Alla pratar drömmande om att koppla ner, stänga av teven och spela spel ihop. Eller att flytta ut på landet och berätta sagor framför öppna spisen. Få gör däremot verklighet av drömmarna.

På vilket sätt är Bröderna Grimm och Bullerbyn mer äkta än andra sagor och berättelser? Och helt ärligt – spela spel ihop är så vansinnigt överskattat. Dessutom – är jag ensam om att gilla Mamma Scan?

2. Pimpning
Istället för att köpa en ny vagn eller totalrenovera barnrummet satsar man på små förändringar: ett coolt regnskydd, ett sufflettöverdrag eller en helt ny solsufflett till sommaren. I barnrummet blir det nya kuddar, nytt överkast och lite väggklistermärken istället för bredspackling och nya dyra möbler. Även de ärvda barnkläderna fixas till och görs roligare med hjälp av självhäftande reflexer, textilpennor och tygmärken.

Ny vagn? Shit… vagnen vi köpte var svindyr, klart man inte köper ny vagn. Och totalrenovera barnrummet? Just nu är det inget barnrum – eller, jo det är det… det är typ mitt pojkrum med dator, tv-spelshörna och annat jag drömde om som ung.

3. Handarbetstrend
Pysseltrenden håller i sig. MYO – make your owntrenden – tar föräldrasverige med storm. Plötsligt är det hembakt, hemstickat och scrapbookat för hela slanten. De riktigt hardcore gör pärlplattedekorationer till vagnen med Elvis, Marilyn Monroe och Barack Obama på. Andra handarbetsfuskar och köper färdiga pysselkit som kräver minsta möjliga ansträngning.

Pysslig? Nope, inte det minsta. Och pärlplattedekorationer med Barack Obama på? Shit… är det NÅGON som kommer få en backlash 2009 så är det Barack Obama.

4. Tygblöjor
Liberos designblöjor kan slänga sig i väggen – de snyggaste blöjorna är den nya generationens tygblöjor som de hippa och medvetna föräldrarna köper till sina barn. På så sätt kombinerar man både design och miljömedvetenhet. De flesta kör inte fullt ut utan kombinerar tygblöjor och engångsblöjor lite efter humör och bekvämlighetssug.

Alltså, är det inte rätt miljöfientligt att tvätta en massa extra tvättar? För säg inte att du tvättar tygblöjor tillsammans med den övriga vittvätten. Och designade blöjor? Seriöst…

5. Mindre lattelife
Kombinationen av mindre pengar på fickan och sura caféeägare gör att lattamammakulturen minskar. Dessutom går vi mot en cafétrend där en halvliters latte med en tillhörande megamuffin är ute. En förälder som vill ligga helt rätt i tiden beställer en liten espresso med en bit tryffel eller minimacka till. Även alla dessa latteförälderaktiviteter som babygudstjänst, babysalsa, babyteater, babyyoga och konstrunda för spädbarn minskar eller försvinner helt. Kvar blir klassiker som babybio och babysim.

Latte och muffin har aldrig varit min grej. Däremot en stor kopp té och en stor salami/briemacka eller en god sallad. Ska man sitta och prata skit gör man det bäst på mätt mage. För Petronella kommer det bli babyrytmik och babysim. Och babygudstjänst? Seriöst – räcker det inte med att folk fattar ett idiotiskt religiöst beslut å sina barns vägnar (= dop)? Måste de hjärntvättas?

6. Mer vuxenlikt barnmode
Barnmodet går mot mer uppklätt. Mindre färgglad 70-talsretro och bollibompamode och mer stickade koftor, rutiga små kjolar eller mörka jeans. Vid millennieskiftet anklagades föräldrar för att ha på sig barnkläder; roliga t-tröjor, solhattar och Hello Kitty-accessoarer prydde även folk över 25. Nu vänder det och barnen ser istället ut som vuxna på väg till kontoret. Frågan är vad som är läskigast.

Vad sägs om den här idén – vi låter barn få vara barn och vuxna vara vuxna? För Petronella kommer det även fortsättningsvis bli second hand, hemsytt och enstaka gåvor som gäller.

7. Enklare barnrum
Glöm Family Living-barnrummen med platsbyggda sängar, designmöbler och dyra tapeter från Sandbergs. Nu har vi varken råd eller sug efter sånt längre. Varför lägga massa tid och pengar på ett rum som demoleras vid första barnkalaset? Varför tapetsera med dyra tapeter när lille Alfred kommer att dekorera väggarna alldeles själv så snart han är stor nog att greppa en krita? Barnrummen består istället av ärvda möbler från grannbarnen, Ikeas Billy bokhylla och ett och annat pimpat loppisfynd.

Ja absolut. Fast för mig känns det inte som en 2009-grej utan som normalt folkvett. Förvaring, förvaring, förvaring…

8. Nyttighetstrenden
Oj, som vi kommer att bläddra i e-nummerguiden, lusläsa på baksidan av godisförpackningarna och leta efter naturligt sötade barndrycker. I Storbritannien och USA har man börjat tala om konsumentgruppen Lohas – Lifestyle Of Healh And Sustainability. En Lohas är alltså en hälsoinriktade person som vill kombinera både stil och samvete. Trendanalytiker menar att Lohas utgör minst tio procent av västvärldens befolkning. Andelen är troligtvis ännu större hos småbarnsföräldrar som plötsligt är mer rädda för transfetter, vitt bröd och azofärgämnen än för RS-virus och vinterkräksjukan.

Är det här en 2009-grej? Vi är sunda och medvetna och har varit det i många år. Och varför ska vi ändra ideal för att vi fått barn? Eller för att det blivit 2009?

9. Sommar i Sverige
Suget efter det äkta, den tunnare plånboken och miljömedvetenheten samverkar till att färre väljer utlandssemestrar på sommaren. Idealet är att hyra ett rödmålat torp och låta barnen leka fritt naturen medan du sitter och sörplar kravmärkt kokkaffe på verandan. Absolut högstatus är att ta långledigt, stänga av mobilen och inte hatta fram och tillbaka mellan olika släktingar och hänga på torpet i minst fyra veckor i sträck.

Seriöst – är alla andra påverkade av lågkonjunkturen? Vi är det inte. Vår ekonomi är lite halvkrasslig sen några år tillbaka och den kommer fortsätta vara det. Och torp – shit, vem har råd och tid och ork och lust att fixa med nåt sånt? Jag tror det är roligare och mer givande att umgås med familjen.

10. Uppgraderade charterklassiker.
Reser vi utomlands är det gamla charterklassiker som Kanarieöarna, Mallis och Grekland som gäller. Samtidigt vill många visa att de har koll: även om man drar till Gran Canaria vill man helst bo på fint hotell, spela golf, få spabehandling och komma hem med vinfynd och exklusiva kläder. De europeiska charterorterna har inte varit sena att snappa upp suget. Kanarieöarna storlanserar sin golf, på Rhodos talar man gärna om huvudstadens historik och Mallis kör hårt på sin kändisfaktor.

Vi reser inte utomlands, förutom till Danmark – men eftersom det är ”hem” för mig så räknas inte det. Och det faktum att jag blivit farsa kommer inte få mig att åka charter igen. Aldrig mer.

11. Mammabashingen
Tyvärr fortsätter föräldrasågningen på alla fronter: krögare och caféeägare betackar sig lattemammor och offentlig amning, bussresenärer vägrar lämna plats för vagnen och på ICA suckar de andra kunderna högljutt när din dotter får ett sammanbrott vid godishyllan. Folk har tröttnat på barnfamiljer som tar plats. Vad värre är; föräldrar trackar varandra så under året fortsätter debatten om mammamobbning på nätet.

Hur blev föräldrasågningen = mammabashingen? Glömdes inte papporna bort här? Kanske är det såna här uttalanden som får mig att ogilla Terri Herrera Eriksson? Eller så handlar det främst om att jag har så fruktansvärt svårt för självutnämnda föräldraexperter och proffsmammor.

Om hinduerna har rätt så ju kommer vi människor att återfödas efter vår död (såvida vi inte levt fulländat och uppnår moksha). Redan när jag gick i mellanstadiet förundrades jag över att hinduerna kan betrakta kon som det högst stående levande väsenet. Det borde ju naturligtvis vara människan och om inte människan så i alla fall något coolare djur än kon.

Fast det är klart. Livet som kobebiffko slår nog det mesta i djurvärlden.

Specialdieten som bjuds består av gräs och humle. Till det öl att dricka för att stimulera aptiten och öka matsmältningen. Dessutom blir kossorna ryktade och får regelbunden massage för att motverka stress och stelhet, allt till tonerna av klassisk musik. Det hela låter som ett avundsvärt lyxliv, ända fram till det är dags att åka till slakteriet vill säga.

Öl och japanskor som masserar en. Shit… Efter ett sådant liv så är man nog så mör att man inte märker av slakten när den kommer.

Mer om kobebiffkor här.

Jag läste nyss en artikel i Aftonbladet om en 68-årig kvinna som missade att hon fått en miljonvinst på sin trisslott och först förstod det sedan butiksbiträdet envisats med att hon inte kunde få sina 25 kronor som hon trodde sig ha vunnit.

Är det bara jag som hade gett henne de 25 kronorna och sedan skrattat hela vägen till TV4-huset om jag vore butiksbiträde?

Det var en gång en norrman och Bellman. Bellman sa ”nu förbjuder vi sexköp i Sverige”. Då sa norrmannen ”nu förbjuder vi sexköp i Norge och dessutom förbjuder vi norrmän att köpa sex utomlands.”

Inte rolig? Nej, jag håller med. Det är rätt trist.

Nu tar Norge sexköpsförbudet ett steg längre och förbjuder norrmän att köpa sex även utomlands. Andra – intelligentare och mer välformulerade personer – har redan tyckt till en massa så jag nöjer mig med en liten reflektion angående skillnaden mellan prostitution och prostitution.

Min mamma har alltid hållit på med textilhantverk. På senare år har hon gått hela vägen, dvs odla bomull, karda, spinna, väva, sy, brodera (jag tror det är så turordningen är – jag har inte ärvt intresset). Jag tycker det är helt ok att hon ägnar sig åt att plocka bomull. Däremot tycker jag att det var fel att plantageägare i södra USA hade slavar som plockade bomull. Men felet låg aldrig i bomullsplockandet. Felet låg i slaveriet och i tvånget.

Samma sak gäller prostitutionen. Att två personer har sex efter en frivillig överenskommelse kan jag inte se något fel i. Däremot är det självklart fel med tvånget. Dessvärre verkar inte sexförbudsförespråkarna förstå den skillnaden, vilket i mina ögon gör dem till moralister. Och såna tycker jag inte ska ansvara för lagarna i ett upplyst samhälle.

Kalla mig konservativ, men jag är lite skeptisk till kåtchippet. Däremot tycker jag själva idén är rätt briljant. Att stoppa in ett chip i skallen och så är det bara att aktivera när man vill. Men eftersom varken jag eller min älskade Petra har några problem med kåtheten så finns det andra chip jag hellre vill ha inopererade:

* Träningsmotivationschippet, som gör att man alltid kommer iväg till gymmet istället för att sitta kvar i soffan och spela tv-spel.
* Städmanichippet, för att åtminstone ett städryck i veckan ska bli av.
* Gå-upp-mitt-i-natten-och-byta-blöja-trösta-lilla-dottern-ge-henne-mat-chippet, som gör att det känns lustfyllt att få nattsömnen avbruten stup i kvarten.
* Strukturchippet, som gör livet lite mindre kaotiskt.
* Berusningschippet, som kopplar om hjärnan till lagom berusning – varpå det på hemvägen bara är att koppla tillbaka igen.

Som pappa till en liten flicka som ammas titt som tätt måste jag ändå säga att jag har lite svårt att förstå ”stormen” mot Facebook för att de inte tillåter bilder på ammande mammors bröst.

För det första har jag inga problem med bröst. Om folk vill visa sina bröst så fine with me. Däremot – om sajter som Facebook vill stoppa sånt, kanske för att sajten inte ska urarta till något de inte vill – så är det helt ok för mig det med.

Då kommer vi till själva frågan om amning. Och där tycker jag ”stormarnas” argument är lite klena. Jag menar – visst, ”amning är naturligt”. Men det är ju bajsande också. Bara för att något är naturligt så betyder det inte att det är ok överallt i alla sammanhang.

Sen måste jag säga att det är en väldig skillnad mellan att amma i en offentlig miljö och publicera bilder på amning i offentlig miljö. I det första fallet så är jag självklart för varje barns rätt att få bröstmjölk om han/hon är hungrig – oavsett var mamman råkar befinna sig.

Men att publicera bilder på detta varsomhelst och hursomhelst är knappast något som är av intresse för det lilla barnet. Och då är frågan – om det inte är för barnets skull – varför har mammorna då ett sånt intresse av att visa upp sina bröst på just Facebook?

Mer om stormen.

Personligen förstår jag inte varför folk upprörs över påvens uttalanden om homosexuella. Vad är nyheten egentligen? Homofobin är ju skriven i blinkande neonljus i Bibeln, medan toleransen mot avvikelser från den sexuella normen varit så finstilt skrivna att det dröjt till sent 1900-tal innan folk med god vilja kunde tolka Bibeln så.

Och helt ärligt – om man ÄR religiös, om man verkligen TROR på skiten – då förstår jag absolut varför man hatar homosexuella. Däremot förstår jag inte varför man vill anpassa sin tro efter nutidens politiska korrekthet.

Som bisexuell ateist kan jag inte annat än konstatera att jag hellre har en fiende som öppet och tydligt säger att han är min fiende än en fiende som försöker dölja att han är min fiende. Och om överskridandet av traditionella heterosexuella roller är att ”förstöra Guds verk” så drar jag gärna mitt strå (läs: min kuk) till stacken (läs: manlig rumpa).

Jag vill minnas att jag i min ungdom läste/hörde rapparen Ice Cube förklara att han hade större respekt för Sydafrikas då öppet rasistiska Apartheidregim än för USA:s hycklande rasistiska regim. Lite så känner jag också när det gäller Katolska kyrkan kontra Svenska kyrkan. Jag gillar ingetdera, men hellre en tydlig och klumpig fiende än en lömsk och innästlande.

Däremot kan jag förundras över – och irritera mig på – att svensk massmedia ger påven ett så stort medieutrymme. Vad har han egentligen gjort för att förtjäna det? När klev han senast ur en bil med blottat kön?

Naturvetarna behöver tydligen ultraljud för att hitta g-punkten. Själv fixar jag det med ett pekfinger, ett långfinger och ett leende, men så är jag ju humanist också. Fast inte skriver Metro några artiklar om mig inte.

Villa
Min älskling drömmer om villa eftersom hon ser det som förutsättningen för ”den lyckliga familjen”. Hon står och bakar bullar, jag håller på och bygger en ny altan, lilla Petronella kan leka i trädgården och alla är glada. Det finns bara ett stort fel med den där bilden – den är förljugen.

Få saker är så tidskrävande som att äga hus. Det ska renoveras, repareras, målas om, trixas, fixas och så vidare i all oändlighet. En villa är inte ett boende – det är i bästa fall en hobby och i sämsta fall ett Sisyfosarbete. Om man är händig och tycker det är kul – fine, kul för er. Men även om Petra uppskattar min fingerfärdighet skulle ingen ens med den godaste vilja kalla mig för händig. Jag är inte intresserad, jag är inte bra på det och jag tycker inte det är kul. Följaktligen skulle en villa för mig bara vara ångestframkallande.

Volvo
Jag tog körkort några år efter gymnasiet, men trots att jag haft det i dussinet år nu har jag ännu aldrig ägt en bil. Och anledningen är enkel – det är totalt poänglöst. Visst – om man bor ute på landet – då förstår jag. Men när man som jag de senaste 15 åren bott innanför eller precis utanför tullarna är det bara en onödig kostnad. Visst finns det tillfällen då jag ser poängen med en bil – att storhandla blir exempelvis betydligt enklare. Men då samåker vi med min syster – varannan torsdag. Helt suveränt. Sen är det väldigt praktiskt med bil när man gör lite större inköp (hej IKEA!) – men då brukar jag hyra bil på OKQ8. Jättepraktiskt och betydligt mer ekonomiskt. Och sen för längre resor eller semestrar – men då går det också att hyra, så slipper man betala för och ta hand om skiten resten av året.

Vovve
Nej, jag vill inte ha någon hund. Varken någon lite accessoar eller någon mer macho hundras. Jag behöver ingen kukförlängare och jag kan gå omkring där jag bor utan att behöva beskydd av en sönderavlad mordmaskin. Nu invänder säkert någon att kamphundar inte alls är farliga – det beror helt på ägaren. Och ja, absolut – och i mina händer skulle en kamphund vara direkt livsfarlig för jag skulle inte lägga ner fem sekunder på den byrackan.

Sen hela grejen med att behöva gå ut femtio gånger om dagen – hur poänglöst är inte det? Missförstå mig inte – jag älskar att vara ute i naturen, men inte att bara gå ut och gå för att gå ut och gå. Jag vill ha ett syfte och syftet bör inte gärna vara detsamma femtio gånger om dagen. Jag minns när jag en gång i 90-talets början – i ett limbo mellan gymnasiet och högskolan – befann mig på arbetsförnedringen arbetsförmedlingen. Där stötte jag på en tjej från min högstadieklass som förklarade att hon inte kunde tänka sig ett heltidsjobb eftersom hon då inte hade tid med sin hund. Patetiskt.

Slutsats
Gemensamt för alla de här tre sakerna är att de är ytterst krävande i form av tid och pengar. Visst skulle jag inte tacka nej till en bil om den inte kostade någonting i form av tid och pengar – samma sak med villan också. Men nu gör de det och jag föredrar att prioritera andra saker. För varje timme som jag inte går ut med hunden kan jag lägga en kvart på att sitta vid datorn, en kvart på att umgås med min sambo, en kvart på att leka med min dotter och en kvart på att träna. För varje tusenlapp jag inte lägger på bilen kan jag köpa… Ni fattar.

Allt handlar om prioriteringar och andras sinnebilder av lyckan behöver inte vara allenarådande.

Emmy skrev ett intressant inlägg om lek med Barbiedockor som fick mig att reflektera över min egen barndom. Jag har en två år äldre syster som jag till och från lekt väldigt mycket med. När jag var 3-4 år (och hon 5-6) hände det titt som att vi ”lekte knulla”. Vi använde dockor, bilar, robotar, actiongubbar, starwarsgubbar, playmobilgubbar, legogubbar, gosedjur, tåg osv. Det spelade ingen roll vad det var – kunde det röra sig, kunde det knulla.

Så här i vuxen ålder kan jag förundras över hur en könslös Kendocka rent praktiskt knullar med ett Briotåg men det jag då mest slås av är den tolerans och fantasifullhet som präglade våra lekar. Varför se begränsningar när man kan se möjligheter? Vill loket (obs – loket, inte Loket) sätta på Ken så sätter loket på Ken. Punkt slut. Överlag kan jag nog säga att min syn på sex aldrig varit så liberal som den var där och då.

Våra lekar urartade så vitt jag vet aldrig i doktorslekar. Det var leksakerna som knullade – aldrig vi. Kanske var det därför som vår mamma accepterade det, trots att hon förmodligen måste satt kaffet i halsen när hon med väninnor närvarande frågade oss vad vi lekte och min syster svarade ”vi leker knulla”. För oss var det inte konstigare än så. Ibland lekte vi burken, ibland lekte vi affär och ibland lekte vi knulla.

Jag vet inte vilka spår det satt på mig och min syster. Jag tror att vi båda är rätt öppensinnade till sex. Hon är öppet bisexuell, jag är mer inofficiellt bisexuell. Och om min älskade lilla Petronella får för sig att leka knulla med sina leksaker hoppas jag bara hon är lite öppensinnad och vågar gå utanför Barbie-Ken-normativiteten. För om man inte vågar leva ut sin fantasi som liten – när ska man då våga det?

Vad ska man ha för nyårslöfte när man inte röker och man dessutom är igång ordentligt både med träning och att äta nyttigt? Några förslag?

Jag har alltid fascinerats av tidningsartiklar där man okritiskt refererar forskningsrön. Nu senast
att frukostslarv ger tidigare sexdebut. Jag kan förstå när Aftonbladet och Expressen tar in sån skit, men att DN inte har någon kritiskt tänkande person som ser den logiska bristen i resonemanget utan bara slänger upp det är tragiskt.

För ärligt talat (och nu kommer grundkursen i vetenskaplig teori), bara för att man har funnit en samvariation mellan X (”dåliga” frukostvanor) och Y (tidig sexdebut) betyder det inte att man har funnit orsakssambandet. X kan naturligtvis orsaka Y, men det kan lika gärna vara tvärtom. Eller så kan det vara en ren tillfällighet. Eller mer troligt – att både X och Y orsakas av en annan faktor – Z. Som i det här fallet skulle kunna vara osäkerhet, otrygghet eller vad som helst.

Ändå är det genusvetenskapen som kritiseras, medan sån här skit slipper undan HELA tiden.

En parallell… en undersökning i Storbritannien visade att barnafödandet (genomsnittligt antal födda barn per kvinna) och förekomsten av stork (genomsnittligt antal storkar per ytenhet) samvarierade. Utifrån detta skulle naturligtvis folk kunna hävda att man bevisat att det är storken som kommer med bebisarna. Men sanningen var naturligtvis att den okända faktorn Z påverkade både barnafödandet och storktätheten. I det här fallet handlade det om agrarfaktorn, dvs hur lantligt ett område var. I lantliga områden föder kvinnor fler barn än i stadsområden och naturligtvis är storkar vanligare förekommande på landsbygden än inne i städerna.

Emmy ställer och besvarar frågan om var sperman ska sprutas för att det ska vara sexigast, smidigast och mest praktiskt. Jag skulle vilja komma med en egen synpunkt.

Sexigast är helt klart att spruta på så sätt att man har ögonkontakt med varandra när det sker. Sen beror det ju på hur mycket som kommer. Är man i brandslangsform så funkar det helt klart bra med ett externt, visuellt sprut. Om man däremot inte har samma spermaladdning på gång kan det bli lite antiklimax. Jag minns en gång efter en lång natt med Petra när jag skulle spruta för fjärde eller femte gången och hon med gapande mun några centimeter från mitt ollon kramar fram en fjuttig spermaladdning som inte ens orkar lämna ollonet. Visst kan man skratta åt det då, men humor och sexighet är inte alltid förenliga. Nej, är det ett fjuttsprut på gång – då är det sexigare att gömma sprutet i lämpligt hål.

Smidigast varierar ju. Det beror helt på ställning och form. Jag minns en gång när jag hade sex med en formlig koloss som red mig. Hon var riktigt duktig på det, men när vi skulle gå från ridning till munsprut lyckades hon knappt ta sig loss från mig eftersom henes rörelser var så klumpiga. Jag det första sprutet träffade lakanet, andra sprutet hennes ena vad och sen var det lakanet igen. Sånt kan förta själva orgasmkänslan. Då hade det varit mycket bättre att spruta i henne.

Mest praktiskt är helt klart i munnen om hon gillar att svälja eller i en kondom. Då slipper man blöta-fläcken-problematiken (i praktiken gör man oftast ändå inte det eftersom bra oralsex som ofta föregår bra sex leder till en hel del saliv som rinner ner på lakanet) och man behöver inte heller rusa ut på toaletten för att tvätta av sig.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det sällan går att förena alla dessa tre aspekter. Det gäller helt enkelt att välja. När jag tänker efter tror jag att jag och Petra hade mer yttre sprut i början av vårt förhållande och när vi haft mer publik sex har vi också det. Nu däremot så sker säkert 90% av mina orgasmer i hennes mun. Praktiskt väger över. Lyckligtvis har jag råkat ut för så pass många munsprutsvägrare i mina dagar att det fortfarande efter fyra års förhållande känns häftigt med munsprut.

Arnskådespelaren Joakim Nätterqvist skyller Arnfilmernas ekonomiska fiasko på nedladdningen. Handen på hjärtat – den första Arnfilmen gick väl rätt bra ekonomiskt, medan den andra gick dåligt. Och det berodde nog mer på att folk inte köper samma gris i säcken två gånger i rad, än på nedladdningen.

Eftersom en miljard bloggare redan skrivit om listan över de populäraste sökorden på google så ska inte jag kommentera det faktum att Blondinbella ligger etta. Det jag däremot intresserar mig för är följande passage:

”Listan har rensats från porr och sexsökningar som annars skulle dominera listorna avslöjar Maria Göth, pressansvarig för Google i Sverige.
– Alltså Zeitgeist ska avspegla trender som ligger i tiden. Sexsökningarna är relativt konstanta vilket vi gör att vi tycker att de är lite mindre intressanta, säger hon till aftonbladet.se”

Menar Maria Göth att det inte finns några trender när det gäller sexsökningar? Jag personligen tycker att det vore betydligt intressantare att ta del av det än att veta hur Iron Maiden klarar sig i googlarkonkurrensen.
Dessutom är jag fullkomligt övertygad om att en hel del av googlingarna på exempelvis Linda Rosing, Blondinbella, Natacha Peyre eller Charlotte Perelli INTE handlar om att hitta deras bloggar utan om att förhoppningsvis få hitta lite runkvirke. Stryks då såna googlingar?

Roligast är dock att 10 i topp ser ut så här:

1. youtube
2. lyrics
3. free
4. blocket
5. eniro
6. tv
7. göteborg
8. lexikon
9. google
10. aftonbladet

Lyrics och free (med största sannolikhet en porrsökning) kan jag förstå, liksom tv, lexikon och det visserligen lite förbryllande Göteborg. Men sen då? Om man googlar efter youtube, blocket, eniro eller aftonbladet? Hur svårt är det att skriva in en adress?

Roligast är dock att ordet google ligger på en niondeplats. På 90-talet skrattade vi åt Fredrik Lindströms Hassanbusringning när han ringde till Nummerupplysningen och ville ha numret till en nummerupplysning. Då var det humor och ironi. Nu är det den kalla verkligheten.