Peter Familias

En blogg om livet som ensamstående pappa slash trött akademiker slash njutningsmänniska

Villa, Volvo, vovve – nej tack.

leave a comment »

Villa
Min älskling drömmer om villa eftersom hon ser det som förutsättningen för ”den lyckliga familjen”. Hon står och bakar bullar, jag håller på och bygger en ny altan, lilla Petronella kan leka i trädgården och alla är glada. Det finns bara ett stort fel med den där bilden – den är förljugen.

Få saker är så tidskrävande som att äga hus. Det ska renoveras, repareras, målas om, trixas, fixas och så vidare i all oändlighet. En villa är inte ett boende – det är i bästa fall en hobby och i sämsta fall ett Sisyfosarbete. Om man är händig och tycker det är kul – fine, kul för er. Men även om Petra uppskattar min fingerfärdighet skulle ingen ens med den godaste vilja kalla mig för händig. Jag är inte intresserad, jag är inte bra på det och jag tycker inte det är kul. Följaktligen skulle en villa för mig bara vara ångestframkallande.

Volvo
Jag tog körkort några år efter gymnasiet, men trots att jag haft det i dussinet år nu har jag ännu aldrig ägt en bil. Och anledningen är enkel – det är totalt poänglöst. Visst – om man bor ute på landet – då förstår jag. Men när man som jag de senaste 15 åren bott innanför eller precis utanför tullarna är det bara en onödig kostnad. Visst finns det tillfällen då jag ser poängen med en bil – att storhandla blir exempelvis betydligt enklare. Men då samåker vi med min syster – varannan torsdag. Helt suveränt. Sen är det väldigt praktiskt med bil när man gör lite större inköp (hej IKEA!) – men då brukar jag hyra bil på OKQ8. Jättepraktiskt och betydligt mer ekonomiskt. Och sen för längre resor eller semestrar – men då går det också att hyra, så slipper man betala för och ta hand om skiten resten av året.

Vovve
Nej, jag vill inte ha någon hund. Varken någon lite accessoar eller någon mer macho hundras. Jag behöver ingen kukförlängare och jag kan gå omkring där jag bor utan att behöva beskydd av en sönderavlad mordmaskin. Nu invänder säkert någon att kamphundar inte alls är farliga – det beror helt på ägaren. Och ja, absolut – och i mina händer skulle en kamphund vara direkt livsfarlig för jag skulle inte lägga ner fem sekunder på den byrackan.

Sen hela grejen med att behöva gå ut femtio gånger om dagen – hur poänglöst är inte det? Missförstå mig inte – jag älskar att vara ute i naturen, men inte att bara gå ut och gå för att gå ut och gå. Jag vill ha ett syfte och syftet bör inte gärna vara detsamma femtio gånger om dagen. Jag minns när jag en gång i 90-talets början – i ett limbo mellan gymnasiet och högskolan – befann mig på arbetsförnedringen arbetsförmedlingen. Där stötte jag på en tjej från min högstadieklass som förklarade att hon inte kunde tänka sig ett heltidsjobb eftersom hon då inte hade tid med sin hund. Patetiskt.

Slutsats
Gemensamt för alla de här tre sakerna är att de är ytterst krävande i form av tid och pengar. Visst skulle jag inte tacka nej till en bil om den inte kostade någonting i form av tid och pengar – samma sak med villan också. Men nu gör de det och jag föredrar att prioritera andra saker. För varje timme som jag inte går ut med hunden kan jag lägga en kvart på att sitta vid datorn, en kvart på att umgås med min sambo, en kvart på att leka med min dotter och en kvart på att träna. För varje tusenlapp jag inte lägger på bilen kan jag köpa… Ni fattar.

Allt handlar om prioriteringar och andras sinnebilder av lyckan behöver inte vara allenarådande.

Annonser

Written by Peter Familias

29 december 2008 den 09:53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: