Peter Familias

En blogg om livet som ensamstående pappa slash trött akademiker slash njutningsmänniska

Långt ner i halsen

leave a comment »

Det finns gränser för hur mycket kroppen klarar av. I helgen satte jag någon sorts personligt rekord i brustabletter. Maximala dagliga dosen alvedon och bamyl koffein både lördag och söndag, liksom en smärre tablettask med ipren. Febern och huvudvärken försvann som en avlöning och jag körde på med det hektiska livet igen. Långpromenader, ut och leka med dottern, inbokade besök hos släkt och vänner, tvättstuga etc etc…

Och så kom måndagen. Arbete. Jag har ett arbete som kräver att jag dels pratar väldigt mycket, dels är alert i skallen hela tiden (nej, det är inte jag som ropar ut förseningarna i Stocklholms kollektivtrafik) och där någonstans sa kroppen ifrån. På väg hem från jobbet började jag kallsvettas och få en sån där huvudvärk som jag bara hört andra berätta om. Och halsen. Herregud, halsen.

Jag är i regel en frisk kille. Mina besök hos läkare har genom åren varit ytterst sparsamma – inte för att jag lider av läkarskräck, utan för att jag sällan blir allvarligt sjuk. Visst är jag väl lika ofta förkyld som the next guy men det brukar stanna där. Nu gjorde min hals helt galet ont.

Till middagen hällde jag upp ett glas kylskåpskall coca-cola zero. Jag hade redan konstaterat hur svårt det var att svälja maten, men att försöka mig på att dricka kylskåpskall läsk var nog att ta dumhet till en ny nivå. Det var bara att bädda ner mig och hoppas att inte dottern skulle bli smittad.

I morse tog jag mig till vårdcentralen och fick efter inte alltför lång kötid träffa en läkare. Hon såg både söt och klart påsättningsbar ut men kombinationen asiatiskt utseende, asiatiskt förnamn, svenskt efternamn och vigselring antydde att hon var upptagen. Att jag kanske endast i strikt temperaturmässig bemärkelse var den hetaste killen på vårdcentralen gjorde att jag lät bli att förföra henne och istället förklarade min problematik. Hon svarade att vi skulle ta ett halsprov för att se om det rörde sig om halsfluss.

Jag har blivit avsugen av många tjejer. Inte av några oändliga mängder, men ändå en hel del. Vissa har gjort det djupare och andra lite grundare. Vissa har rentav tagit min kuk ända in till roten och låtit tungan leka på undersidan.

När man ska ta ett halsprov för att avgöra om man har halsfluss används en provsticka som ser ut ungefär som en vanlig bomulltops. Min kuk är (inte för att skryta) både längre och grövre än en bomulltops. Ändå har jag aldrig varit med om att någon tjej betett sig så jävla töntigt som jag gjorde inne hos den där fullt påsättningsbara läkaren. Jag fick kväljningar några gånger innan hon leende lyckades få fram lite testbart material ur min hals. Jag vet inte om hennes leende tydde på att hon kände någons matriarkatisk revanschlystnad av typen ”Haha, jag är läkare och tjänar mer än du gör och nu penetrerar jag din mun tills du får kväljningar och du försöker bara hålla god min” eller om hon helt enkelt bara var trevlig. Mina tankar på att återgälda henne med samma behandling fast med annat instrument försvann lika snabbt som hon skickade ut mig till väntrummet.

Några minuter senare fick jag träffa henne igen bara för att återigen bli ivägskickad, denna gång för gott och med en känsla av att ha blivit utnyttjad.

En fråga: Leker doktorer någonsin doktorslekar?

Annonser

Written by Peter Familias

07 september 2010 den 14:36

Publicerat i vardag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: