Peter Familias

En blogg om livet som ensamstående pappa slash trött akademiker slash njutningsmänniska

Archive for the ‘familjeliv’ Category

Själv eller ensam?

leave a comment »

Skillnaden mellan att vara i ett förhållande och att vara singel kan vara rätt marginell har jag insett. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi delat ekonomin rakt av (alla pengar in på ett konto, betala alla räkningar och skulder därifrån och sen dela lika på det som är kvar) så är jag singel men i precis samma ekonomiska situation. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi de första åren var stammisar på parklubbar, därefter blev monogama och slutligen slutade ha sex så är jag nu i en situation där jag inte heller har sex. Från att i fem år först varit särbo och sedan blivit sambo är jag nu i situationen att jag fortfarande bor ihop med min dotters mamma och kommer göra det till dess att hon har möjlighet att skaffa sig ett eget boende.

Skillnaden är med andra ord rätt marginell. Fast ikväll blir det ändring på det. När jag sitter där på krogen i sällskap med glada vänner och med en öl i handen, då kommer det kännas annorlunda. När jakten kan börja…

Annonser

Written by Peter Familias

10 september 2010 at 12:21

Samvete

leave a comment »

Jag mår dåligt. Egentligen borde jag inte göra det. Jag har en underbar dotter. Jag har en sambo som jag älskar och som älskar mig. Både jag och mina nära och kära har hälsan i behåll. Efter en turbulent period är vår ekonomi helt ok. Ändå mår jag dåligt.

Orsaken är mitt och Petras förhållande. Tänk om det vore så enkelt och praktiskt att bara för att man älskar varandra så går allting på räls. Det kändes så under en lång tid, betydligt längre än den där klassiska nyförälskelsefasen. Men nu kan man inte med den godaste vilja kalla vårt förhållande för lyckligt.

Eftersom vi efter ett ultimatum från mig numera går på familjerådgivning har vi för första gången hittat en möjlighet att ta upp problemen utan att börja bråka om dem. Men det betyder inte att vi ser konstruktiva lösningar. Det här är problemen såsom jag ser dem.

Vi har inte roligt ihop. Vi har inga gemensamma intressen, ingen gemensam smak – ingenting. När vi ska försöka hitta saker att göra ihop blir det sånt som att ”gå ut och äta”, men även en sån sak är krånglig eftersom vi har olika smak även där. Patetiskt, jag vet. Men en normal kväll sitter Petra vid tv-n och jag vid datorn. Hon ”måste” titta på diverse program och serier som jag inte klarar av eftersom jag känner att de kränker min intelligens och mitt människovärde. Jag önskar att vi kunde hitta på något gemensamt att göra, men det är mer eller mindre omöjligt. I höstas la vi pussel tillsammans. 2000 bitar över hela köksbordet. Det skulle vara ett långsiktigt gemensamt projekt. Efter två kvällars försök så slutade vi. Inte med pusslet, nej nej… men med att göra det tillsammans. Jag satte mig där och la lite bitar när jag fick en stund över. Sen satte hon sig ett tag. Så pågick det i kanske en vecka eller två. Sen var pusslet löst. Petra ville att vi skulle limma det på en plywoodskiva och sätta upp på väggen eftersom det var en fin bild. Jag protesterade å det vildaste eftersom det dels känns fruktansvärt smaklöst med pussel på väggen, dels för att det skulle sitta där som en påminnelse om hur vi misslyckats att ha roligt TILLSAMMANS.

Vi är ett bra team egentligen. Vi kompletterar varandra utmärkt. Däremot överlappar vi ytterst sällan och det är ju det som är problemet. Som hushåll betraktat är vi fantastiska ihop. Hon städar, jag diskar, tvättar och handlar. Vi är båda bra på att ta hand om vår dotter och även om vi kan störa oss på småsaker där så funkar det bra. Problemet är att vi inte lever på medeltiden och att en parrelation borde ha en djupare innebörd än ett hushåll.

Vi har inte haft sex sen augusti. För mig känns det galet. Under hennes graviditet knullade vi som kaniner. Naturligtvis innebar graviditeten förändring – men det var inga konstigheter. Några tillfällen hade hon för ont eller var för illamående för att vilja knulla, vi fick anpassa ställningar efter hennes växande kropp, brösten som jag vant mig vid att krama om hårt när jag knullade henne bakifrån blev plötsligt big no-no och en vacker dag så fick hon plötsligt kväljningar av sperma i munnen. Vi knullade så sent som på morgonen innan vi åkte in till sjukhuset för igångsättning.

Efter förlossningen dröjde det ett tag innan vi kom igång igen, men efter någon månad så funkade det rätt bra igen. Inte som tidigare, men ändå ok. Vi kände väl båda att vi var i en svacka, men föga anade vi att detta bara var början.

Problemet vi har är att hon inte vill. Naturligtvis är jag inte så puckad att jag inte fattar att det bottnar i något djupare, i synnerhet eftersom hon under hela den tid jag känt henne innan varit den absolut kåtaste människa jag träffat. För när jag säger att vi inte har något gemensamt så är sexet det stora undantaget – det har fram tills nu varit fantastiskt, både beträffande kvalitet och kvantitet. Orsaken till att hon inte vill är något jag har fått lirka ur henne men till sist kom det fram. Det började med att hon sa att ”det är inte du, det är jag” vilket är det värsta jag vet, eftersom man är totalt maktlös då. Om problemet hade legat hos mig hade jag kunnat göra något åt saken. Nu är jag utlämnad åt henne.

Och kontentan är att hon känner sig äcklig i sin kropp som är X antal kilon tyngre nu än förut. Jag skriver X eftersom siffran är ett ental både i jämförelse med vad hon vägde när vi träffades och vad hon vägde precis innan graviditeten. Hennes nuvarande vikt är dessutom lägre nu än den var för några år sedan, men då hindrade den inte henne från att dra med mig på parklubben Par i Hjärter 1-2 gånger i månaden.

Men visst, jag kan köpa att hon vantrivs med sig själv och att det skapar blockeringar. Men vad gör vi då åt saken? Jag försöker ständigt ge henne komplimanger, krama henne, visa med ord och handling hur snygg och sexig jag tycker hon är. För det gör jag. Även om hon har rätt många trivselkilon så är hon för mig den sexigaste i världen. Eftersom det är jag som sköter 95% av all handling ser jag till att det inte kommer hem några onyttigheter. Hade vi inte haft en liten dotter så hade jag försökt dra med henne till gymmet, men nu är vi tvungna att sköta vår träning på varsitt håll. Det har lett till att jag tränar 3 gånger i veckan och hon bara låter kostnaden för gymmet ticka på.

Jag irriterar mig något fruktansvärt på detta, eftersom hon tydligt menar att det inte är mitt fel, det är hennes fel, samtidigt som hon inte tar tag i det och dessutom mår ännu sämre när jag tar upp ämnet. Nu har det blivit minerad terräng av det hela så jag tassar försiktigt kring det. Men det gör ju att även jag mår dåligt. När vårt sexliv har varit bra så har det ju varit kittet som hållit ihop oss, som fått oss att känna gemenskap. Sexlivet har inte bara varit de där 4 sekunderna från insläpp till utsläpp utan något som pågått dygnet runt med smekningar, viskningar, heta sms, antydningar och vad som förmodligen skulle kunna beskrivas som sexuella trakasserier.

Nu är det där som bortblåst. Det kommer inte spontant längre, utan blir något jag måste tänka på för att göra. Det blir en ansträngning. Förut var det något lika naturligt som att andas. Nu känns det som att det är något jag gör FÖR att i slutändan få sex. Och när jag då inte får det så känns det bortkastat. Det har tappat egenvärdet.

För henne kommer sexet sist. Välmående >>> trygghet >>> sex. För mig är det snarast tvärtom. Sex >>> välmående >>> trygghet. Och där är vi just nu. Vi är båda medvetna om våra olikheter, men vi är helt lost när det gäller att lösa det.

Personligen känner jag hur jag håller på att gå under. Det finns bara en begränsad tid som jag klarar av att nöja mig med nätporrsrunkande på stunder då hon inte är hemma, när HON finns där och vetskapen om hur fantastiskt det SKULLE KUNNA VARA tränger sig på. Jag behöver sex. För mig som förlorade oskulden sent handlar sex främst om två saker. Dels naturligtvis njutning, men i säkert lika hög grad handlar det om bekräftelse. Bekräftelse som man, som människa, som jag. Hon vill ha sex med mig = jag är bra. Bra i ordets samtliga bemärkelser.

För mig har det raserat mitt självförtroende snabbare och mer genomgripande än vad jag tror en arbetslöshet och halvsvår sjukdom skulle göra. Jag känner mig oattraktiv, ointressant och tråkig – trots att jag vet att jag egentligen inte alls är det. Jag ser helt ok ut och när jag anstränger mig ser jag bra ut. Jag är rolig och charmig och smart och de flesta trivs bra i mitt sällskap. Det var många år sen jag hade svårt att få tjejer – de dagarna ligger kvar parkerade på 90-talet. Men ändå så mår jag dåligt. Det är först nu som jag insett vilket behov som sex verkligen är. Hur bristen på sex kan förstöra en människa.

Otrohet är något som jag tänker jämt och ständigt på. Jag försöker rättfärdiga det för mig själv. Jag älskar henne, hon älskar mig. Vi vill ha en framtid ihop. Men hon måste ta tag i sitt liv för att må bra. Och jag måste må bra för att orka stå ut till dess. Och just nu är sex med någon annan än henne det enda alternativet för att må bra.

I skrivande stund är hon ute på Ålands hav med några kollegor från jobbet. Det var jag som fick tjata iväg henne och min stora önskan är att hon dricker ordentligt, blir fyllekåt, ligger med någon random svennebanan och plötsligt känner att ”fan, det funkar ju fortfarande”. Jag känner inget hot från andra killar, hon och jag har gruppsexat lite för mycket för det.

Written by Peter Familias

11 december 2009 at 23:15

Skyll inte på Veckorevyn och modebloggerskorna

leave a comment »

Ett evigt klagomål de senaste 15-20 åren är hur modeindustrin, tjejtidningar (och nuförtiden även modebloggar) sprider sjuka ideal till unga tjejer. Jag måste bara säga att de är oskyldiga. Jag anför härmed bevismaterial A. Min dotter Petronella.

Min dotter Petronella är strax över året. Till frukost vill jag och hennes mamma Petra att hon ska äta gröt. Idag totalvägrade hon. Jag försökte med allt möjligt, men det var bara tre saker som funkade. Vad sägs om den här frukosten?

* Ca 100 gram mini-keso naturell (1,5% fett)
* 1 1/2 skiva rökt mager kalkon
* Fyra gurkstavar utan skal

Till detta drack hon vatten. Ska man bli modell så gäller det att börja i tid…

Written by Peter Familias

29 november 2009 at 20:24

Familjetrender

leave a comment »

Den irriterande aftonbladetskribenten Terri Herrera Eriksson spår familjetrender 2009 och jag ska försöka göra ett personligt omdöme om hennes tankar.

1. Äkta!
Till följd av både finansiell kris och klimatkris kommer suget efter det genuina, det äkta.

Vi trillar egna köttbullar, läser Bröderna Grimm och Bullerbyn för barnen och vurmar för kurbitsmönster. Alla pratar drömmande om att koppla ner, stänga av teven och spela spel ihop. Eller att flytta ut på landet och berätta sagor framför öppna spisen. Få gör däremot verklighet av drömmarna.

På vilket sätt är Bröderna Grimm och Bullerbyn mer äkta än andra sagor och berättelser? Och helt ärligt – spela spel ihop är så vansinnigt överskattat. Dessutom – är jag ensam om att gilla Mamma Scan?

2. Pimpning
Istället för att köpa en ny vagn eller totalrenovera barnrummet satsar man på små förändringar: ett coolt regnskydd, ett sufflettöverdrag eller en helt ny solsufflett till sommaren. I barnrummet blir det nya kuddar, nytt överkast och lite väggklistermärken istället för bredspackling och nya dyra möbler. Även de ärvda barnkläderna fixas till och görs roligare med hjälp av självhäftande reflexer, textilpennor och tygmärken.

Ny vagn? Shit… vagnen vi köpte var svindyr, klart man inte köper ny vagn. Och totalrenovera barnrummet? Just nu är det inget barnrum – eller, jo det är det… det är typ mitt pojkrum med dator, tv-spelshörna och annat jag drömde om som ung.

3. Handarbetstrend
Pysseltrenden håller i sig. MYO – make your owntrenden – tar föräldrasverige med storm. Plötsligt är det hembakt, hemstickat och scrapbookat för hela slanten. De riktigt hardcore gör pärlplattedekorationer till vagnen med Elvis, Marilyn Monroe och Barack Obama på. Andra handarbetsfuskar och köper färdiga pysselkit som kräver minsta möjliga ansträngning.

Pysslig? Nope, inte det minsta. Och pärlplattedekorationer med Barack Obama på? Shit… är det NÅGON som kommer få en backlash 2009 så är det Barack Obama.

4. Tygblöjor
Liberos designblöjor kan slänga sig i väggen – de snyggaste blöjorna är den nya generationens tygblöjor som de hippa och medvetna föräldrarna köper till sina barn. På så sätt kombinerar man både design och miljömedvetenhet. De flesta kör inte fullt ut utan kombinerar tygblöjor och engångsblöjor lite efter humör och bekvämlighetssug.

Alltså, är det inte rätt miljöfientligt att tvätta en massa extra tvättar? För säg inte att du tvättar tygblöjor tillsammans med den övriga vittvätten. Och designade blöjor? Seriöst…

5. Mindre lattelife
Kombinationen av mindre pengar på fickan och sura caféeägare gör att lattamammakulturen minskar. Dessutom går vi mot en cafétrend där en halvliters latte med en tillhörande megamuffin är ute. En förälder som vill ligga helt rätt i tiden beställer en liten espresso med en bit tryffel eller minimacka till. Även alla dessa latteförälderaktiviteter som babygudstjänst, babysalsa, babyteater, babyyoga och konstrunda för spädbarn minskar eller försvinner helt. Kvar blir klassiker som babybio och babysim.

Latte och muffin har aldrig varit min grej. Däremot en stor kopp té och en stor salami/briemacka eller en god sallad. Ska man sitta och prata skit gör man det bäst på mätt mage. För Petronella kommer det bli babyrytmik och babysim. Och babygudstjänst? Seriöst – räcker det inte med att folk fattar ett idiotiskt religiöst beslut å sina barns vägnar (= dop)? Måste de hjärntvättas?

6. Mer vuxenlikt barnmode
Barnmodet går mot mer uppklätt. Mindre färgglad 70-talsretro och bollibompamode och mer stickade koftor, rutiga små kjolar eller mörka jeans. Vid millennieskiftet anklagades föräldrar för att ha på sig barnkläder; roliga t-tröjor, solhattar och Hello Kitty-accessoarer prydde även folk över 25. Nu vänder det och barnen ser istället ut som vuxna på väg till kontoret. Frågan är vad som är läskigast.

Vad sägs om den här idén – vi låter barn få vara barn och vuxna vara vuxna? För Petronella kommer det även fortsättningsvis bli second hand, hemsytt och enstaka gåvor som gäller.

7. Enklare barnrum
Glöm Family Living-barnrummen med platsbyggda sängar, designmöbler och dyra tapeter från Sandbergs. Nu har vi varken råd eller sug efter sånt längre. Varför lägga massa tid och pengar på ett rum som demoleras vid första barnkalaset? Varför tapetsera med dyra tapeter när lille Alfred kommer att dekorera väggarna alldeles själv så snart han är stor nog att greppa en krita? Barnrummen består istället av ärvda möbler från grannbarnen, Ikeas Billy bokhylla och ett och annat pimpat loppisfynd.

Ja absolut. Fast för mig känns det inte som en 2009-grej utan som normalt folkvett. Förvaring, förvaring, förvaring…

8. Nyttighetstrenden
Oj, som vi kommer att bläddra i e-nummerguiden, lusläsa på baksidan av godisförpackningarna och leta efter naturligt sötade barndrycker. I Storbritannien och USA har man börjat tala om konsumentgruppen Lohas – Lifestyle Of Healh And Sustainability. En Lohas är alltså en hälsoinriktade person som vill kombinera både stil och samvete. Trendanalytiker menar att Lohas utgör minst tio procent av västvärldens befolkning. Andelen är troligtvis ännu större hos småbarnsföräldrar som plötsligt är mer rädda för transfetter, vitt bröd och azofärgämnen än för RS-virus och vinterkräksjukan.

Är det här en 2009-grej? Vi är sunda och medvetna och har varit det i många år. Och varför ska vi ändra ideal för att vi fått barn? Eller för att det blivit 2009?

9. Sommar i Sverige
Suget efter det äkta, den tunnare plånboken och miljömedvetenheten samverkar till att färre väljer utlandssemestrar på sommaren. Idealet är att hyra ett rödmålat torp och låta barnen leka fritt naturen medan du sitter och sörplar kravmärkt kokkaffe på verandan. Absolut högstatus är att ta långledigt, stänga av mobilen och inte hatta fram och tillbaka mellan olika släktingar och hänga på torpet i minst fyra veckor i sträck.

Seriöst – är alla andra påverkade av lågkonjunkturen? Vi är det inte. Vår ekonomi är lite halvkrasslig sen några år tillbaka och den kommer fortsätta vara det. Och torp – shit, vem har råd och tid och ork och lust att fixa med nåt sånt? Jag tror det är roligare och mer givande att umgås med familjen.

10. Uppgraderade charterklassiker.
Reser vi utomlands är det gamla charterklassiker som Kanarieöarna, Mallis och Grekland som gäller. Samtidigt vill många visa att de har koll: även om man drar till Gran Canaria vill man helst bo på fint hotell, spela golf, få spabehandling och komma hem med vinfynd och exklusiva kläder. De europeiska charterorterna har inte varit sena att snappa upp suget. Kanarieöarna storlanserar sin golf, på Rhodos talar man gärna om huvudstadens historik och Mallis kör hårt på sin kändisfaktor.

Vi reser inte utomlands, förutom till Danmark – men eftersom det är ”hem” för mig så räknas inte det. Och det faktum att jag blivit farsa kommer inte få mig att åka charter igen. Aldrig mer.

11. Mammabashingen
Tyvärr fortsätter föräldrasågningen på alla fronter: krögare och caféeägare betackar sig lattemammor och offentlig amning, bussresenärer vägrar lämna plats för vagnen och på ICA suckar de andra kunderna högljutt när din dotter får ett sammanbrott vid godishyllan. Folk har tröttnat på barnfamiljer som tar plats. Vad värre är; föräldrar trackar varandra så under året fortsätter debatten om mammamobbning på nätet.

Hur blev föräldrasågningen = mammabashingen? Glömdes inte papporna bort här? Kanske är det såna här uttalanden som får mig att ogilla Terri Herrera Eriksson? Eller så handlar det främst om att jag har så fruktansvärt svårt för självutnämnda föräldraexperter och proffsmammor.

Written by Peter Familias

05 januari 2009 at 22:23

Villa, Volvo, vovve – nej tack.

leave a comment »

Villa
Min älskling drömmer om villa eftersom hon ser det som förutsättningen för ”den lyckliga familjen”. Hon står och bakar bullar, jag håller på och bygger en ny altan, lilla Petronella kan leka i trädgården och alla är glada. Det finns bara ett stort fel med den där bilden – den är förljugen.

Få saker är så tidskrävande som att äga hus. Det ska renoveras, repareras, målas om, trixas, fixas och så vidare i all oändlighet. En villa är inte ett boende – det är i bästa fall en hobby och i sämsta fall ett Sisyfosarbete. Om man är händig och tycker det är kul – fine, kul för er. Men även om Petra uppskattar min fingerfärdighet skulle ingen ens med den godaste vilja kalla mig för händig. Jag är inte intresserad, jag är inte bra på det och jag tycker inte det är kul. Följaktligen skulle en villa för mig bara vara ångestframkallande.

Volvo
Jag tog körkort några år efter gymnasiet, men trots att jag haft det i dussinet år nu har jag ännu aldrig ägt en bil. Och anledningen är enkel – det är totalt poänglöst. Visst – om man bor ute på landet – då förstår jag. Men när man som jag de senaste 15 åren bott innanför eller precis utanför tullarna är det bara en onödig kostnad. Visst finns det tillfällen då jag ser poängen med en bil – att storhandla blir exempelvis betydligt enklare. Men då samåker vi med min syster – varannan torsdag. Helt suveränt. Sen är det väldigt praktiskt med bil när man gör lite större inköp (hej IKEA!) – men då brukar jag hyra bil på OKQ8. Jättepraktiskt och betydligt mer ekonomiskt. Och sen för längre resor eller semestrar – men då går det också att hyra, så slipper man betala för och ta hand om skiten resten av året.

Vovve
Nej, jag vill inte ha någon hund. Varken någon lite accessoar eller någon mer macho hundras. Jag behöver ingen kukförlängare och jag kan gå omkring där jag bor utan att behöva beskydd av en sönderavlad mordmaskin. Nu invänder säkert någon att kamphundar inte alls är farliga – det beror helt på ägaren. Och ja, absolut – och i mina händer skulle en kamphund vara direkt livsfarlig för jag skulle inte lägga ner fem sekunder på den byrackan.

Sen hela grejen med att behöva gå ut femtio gånger om dagen – hur poänglöst är inte det? Missförstå mig inte – jag älskar att vara ute i naturen, men inte att bara gå ut och gå för att gå ut och gå. Jag vill ha ett syfte och syftet bör inte gärna vara detsamma femtio gånger om dagen. Jag minns när jag en gång i 90-talets början – i ett limbo mellan gymnasiet och högskolan – befann mig på arbetsförnedringen arbetsförmedlingen. Där stötte jag på en tjej från min högstadieklass som förklarade att hon inte kunde tänka sig ett heltidsjobb eftersom hon då inte hade tid med sin hund. Patetiskt.

Slutsats
Gemensamt för alla de här tre sakerna är att de är ytterst krävande i form av tid och pengar. Visst skulle jag inte tacka nej till en bil om den inte kostade någonting i form av tid och pengar – samma sak med villan också. Men nu gör de det och jag föredrar att prioritera andra saker. För varje timme som jag inte går ut med hunden kan jag lägga en kvart på att sitta vid datorn, en kvart på att umgås med min sambo, en kvart på att leka med min dotter och en kvart på att träna. För varje tusenlapp jag inte lägger på bilen kan jag köpa… Ni fattar.

Allt handlar om prioriteringar och andras sinnebilder av lyckan behöver inte vara allenarådande.

Written by Peter Familias

29 december 2008 at 09:53