Peter Familias

En blogg om livet som ensamstående pappa slash trött akademiker slash njutningsmänniska

Archive for the ‘vardag’ Category

Själv eller ensam?

leave a comment »

Skillnaden mellan att vara i ett förhållande och att vara singel kan vara rätt marginell har jag insett. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi delat ekonomin rakt av (alla pengar in på ett konto, betala alla räkningar och skulder därifrån och sen dela lika på det som är kvar) så är jag singel men i precis samma ekonomiska situation. Från att i fem år varit i ett förhållande där vi de första åren var stammisar på parklubbar, därefter blev monogama och slutligen slutade ha sex så är jag nu i en situation där jag inte heller har sex. Från att i fem år först varit särbo och sedan blivit sambo är jag nu i situationen att jag fortfarande bor ihop med min dotters mamma och kommer göra det till dess att hon har möjlighet att skaffa sig ett eget boende.

Skillnaden är med andra ord rätt marginell. Fast ikväll blir det ändring på det. När jag sitter där på krogen i sällskap med glada vänner och med en öl i handen, då kommer det kännas annorlunda. När jakten kan börja…

Annonser

Written by Peter Familias

10 september 2010 at 12:21

Långt ner i halsen

leave a comment »

Det finns gränser för hur mycket kroppen klarar av. I helgen satte jag någon sorts personligt rekord i brustabletter. Maximala dagliga dosen alvedon och bamyl koffein både lördag och söndag, liksom en smärre tablettask med ipren. Febern och huvudvärken försvann som en avlöning och jag körde på med det hektiska livet igen. Långpromenader, ut och leka med dottern, inbokade besök hos släkt och vänner, tvättstuga etc etc…

Och så kom måndagen. Arbete. Jag har ett arbete som kräver att jag dels pratar väldigt mycket, dels är alert i skallen hela tiden (nej, det är inte jag som ropar ut förseningarna i Stocklholms kollektivtrafik) och där någonstans sa kroppen ifrån. På väg hem från jobbet började jag kallsvettas och få en sån där huvudvärk som jag bara hört andra berätta om. Och halsen. Herregud, halsen.

Jag är i regel en frisk kille. Mina besök hos läkare har genom åren varit ytterst sparsamma – inte för att jag lider av läkarskräck, utan för att jag sällan blir allvarligt sjuk. Visst är jag väl lika ofta förkyld som the next guy men det brukar stanna där. Nu gjorde min hals helt galet ont.

Till middagen hällde jag upp ett glas kylskåpskall coca-cola zero. Jag hade redan konstaterat hur svårt det var att svälja maten, men att försöka mig på att dricka kylskåpskall läsk var nog att ta dumhet till en ny nivå. Det var bara att bädda ner mig och hoppas att inte dottern skulle bli smittad.

I morse tog jag mig till vårdcentralen och fick efter inte alltför lång kötid träffa en läkare. Hon såg både söt och klart påsättningsbar ut men kombinationen asiatiskt utseende, asiatiskt förnamn, svenskt efternamn och vigselring antydde att hon var upptagen. Att jag kanske endast i strikt temperaturmässig bemärkelse var den hetaste killen på vårdcentralen gjorde att jag lät bli att förföra henne och istället förklarade min problematik. Hon svarade att vi skulle ta ett halsprov för att se om det rörde sig om halsfluss.

Jag har blivit avsugen av många tjejer. Inte av några oändliga mängder, men ändå en hel del. Vissa har gjort det djupare och andra lite grundare. Vissa har rentav tagit min kuk ända in till roten och låtit tungan leka på undersidan.

När man ska ta ett halsprov för att avgöra om man har halsfluss används en provsticka som ser ut ungefär som en vanlig bomulltops. Min kuk är (inte för att skryta) både längre och grövre än en bomulltops. Ändå har jag aldrig varit med om att någon tjej betett sig så jävla töntigt som jag gjorde inne hos den där fullt påsättningsbara läkaren. Jag fick kväljningar några gånger innan hon leende lyckades få fram lite testbart material ur min hals. Jag vet inte om hennes leende tydde på att hon kände någons matriarkatisk revanschlystnad av typen ”Haha, jag är läkare och tjänar mer än du gör och nu penetrerar jag din mun tills du får kväljningar och du försöker bara hålla god min” eller om hon helt enkelt bara var trevlig. Mina tankar på att återgälda henne med samma behandling fast med annat instrument försvann lika snabbt som hon skickade ut mig till väntrummet.

Några minuter senare fick jag träffa henne igen bara för att återigen bli ivägskickad, denna gång för gott och med en känsla av att ha blivit utnyttjad.

En fråga: Leker doktorer någonsin doktorslekar?

Written by Peter Familias

07 september 2010 at 14:36

Publicerat i vardag

Skyll inte på Veckorevyn och modebloggerskorna

leave a comment »

Ett evigt klagomål de senaste 15-20 åren är hur modeindustrin, tjejtidningar (och nuförtiden även modebloggar) sprider sjuka ideal till unga tjejer. Jag måste bara säga att de är oskyldiga. Jag anför härmed bevismaterial A. Min dotter Petronella.

Min dotter Petronella är strax över året. Till frukost vill jag och hennes mamma Petra att hon ska äta gröt. Idag totalvägrade hon. Jag försökte med allt möjligt, men det var bara tre saker som funkade. Vad sägs om den här frukosten?

* Ca 100 gram mini-keso naturell (1,5% fett)
* 1 1/2 skiva rökt mager kalkon
* Fyra gurkstavar utan skal

Till detta drack hon vatten. Ska man bli modell så gäller det att börja i tid…

Written by Peter Familias

29 november 2009 at 20:24

Familjetrender

leave a comment »

Den irriterande aftonbladetskribenten Terri Herrera Eriksson spår familjetrender 2009 och jag ska försöka göra ett personligt omdöme om hennes tankar.

1. Äkta!
Till följd av både finansiell kris och klimatkris kommer suget efter det genuina, det äkta.

Vi trillar egna köttbullar, läser Bröderna Grimm och Bullerbyn för barnen och vurmar för kurbitsmönster. Alla pratar drömmande om att koppla ner, stänga av teven och spela spel ihop. Eller att flytta ut på landet och berätta sagor framför öppna spisen. Få gör däremot verklighet av drömmarna.

På vilket sätt är Bröderna Grimm och Bullerbyn mer äkta än andra sagor och berättelser? Och helt ärligt – spela spel ihop är så vansinnigt överskattat. Dessutom – är jag ensam om att gilla Mamma Scan?

2. Pimpning
Istället för att köpa en ny vagn eller totalrenovera barnrummet satsar man på små förändringar: ett coolt regnskydd, ett sufflettöverdrag eller en helt ny solsufflett till sommaren. I barnrummet blir det nya kuddar, nytt överkast och lite väggklistermärken istället för bredspackling och nya dyra möbler. Även de ärvda barnkläderna fixas till och görs roligare med hjälp av självhäftande reflexer, textilpennor och tygmärken.

Ny vagn? Shit… vagnen vi köpte var svindyr, klart man inte köper ny vagn. Och totalrenovera barnrummet? Just nu är det inget barnrum – eller, jo det är det… det är typ mitt pojkrum med dator, tv-spelshörna och annat jag drömde om som ung.

3. Handarbetstrend
Pysseltrenden håller i sig. MYO – make your owntrenden – tar föräldrasverige med storm. Plötsligt är det hembakt, hemstickat och scrapbookat för hela slanten. De riktigt hardcore gör pärlplattedekorationer till vagnen med Elvis, Marilyn Monroe och Barack Obama på. Andra handarbetsfuskar och köper färdiga pysselkit som kräver minsta möjliga ansträngning.

Pysslig? Nope, inte det minsta. Och pärlplattedekorationer med Barack Obama på? Shit… är det NÅGON som kommer få en backlash 2009 så är det Barack Obama.

4. Tygblöjor
Liberos designblöjor kan slänga sig i väggen – de snyggaste blöjorna är den nya generationens tygblöjor som de hippa och medvetna föräldrarna köper till sina barn. På så sätt kombinerar man både design och miljömedvetenhet. De flesta kör inte fullt ut utan kombinerar tygblöjor och engångsblöjor lite efter humör och bekvämlighetssug.

Alltså, är det inte rätt miljöfientligt att tvätta en massa extra tvättar? För säg inte att du tvättar tygblöjor tillsammans med den övriga vittvätten. Och designade blöjor? Seriöst…

5. Mindre lattelife
Kombinationen av mindre pengar på fickan och sura caféeägare gör att lattamammakulturen minskar. Dessutom går vi mot en cafétrend där en halvliters latte med en tillhörande megamuffin är ute. En förälder som vill ligga helt rätt i tiden beställer en liten espresso med en bit tryffel eller minimacka till. Även alla dessa latteförälderaktiviteter som babygudstjänst, babysalsa, babyteater, babyyoga och konstrunda för spädbarn minskar eller försvinner helt. Kvar blir klassiker som babybio och babysim.

Latte och muffin har aldrig varit min grej. Däremot en stor kopp té och en stor salami/briemacka eller en god sallad. Ska man sitta och prata skit gör man det bäst på mätt mage. För Petronella kommer det bli babyrytmik och babysim. Och babygudstjänst? Seriöst – räcker det inte med att folk fattar ett idiotiskt religiöst beslut å sina barns vägnar (= dop)? Måste de hjärntvättas?

6. Mer vuxenlikt barnmode
Barnmodet går mot mer uppklätt. Mindre färgglad 70-talsretro och bollibompamode och mer stickade koftor, rutiga små kjolar eller mörka jeans. Vid millennieskiftet anklagades föräldrar för att ha på sig barnkläder; roliga t-tröjor, solhattar och Hello Kitty-accessoarer prydde även folk över 25. Nu vänder det och barnen ser istället ut som vuxna på väg till kontoret. Frågan är vad som är läskigast.

Vad sägs om den här idén – vi låter barn få vara barn och vuxna vara vuxna? För Petronella kommer det även fortsättningsvis bli second hand, hemsytt och enstaka gåvor som gäller.

7. Enklare barnrum
Glöm Family Living-barnrummen med platsbyggda sängar, designmöbler och dyra tapeter från Sandbergs. Nu har vi varken råd eller sug efter sånt längre. Varför lägga massa tid och pengar på ett rum som demoleras vid första barnkalaset? Varför tapetsera med dyra tapeter när lille Alfred kommer att dekorera väggarna alldeles själv så snart han är stor nog att greppa en krita? Barnrummen består istället av ärvda möbler från grannbarnen, Ikeas Billy bokhylla och ett och annat pimpat loppisfynd.

Ja absolut. Fast för mig känns det inte som en 2009-grej utan som normalt folkvett. Förvaring, förvaring, förvaring…

8. Nyttighetstrenden
Oj, som vi kommer att bläddra i e-nummerguiden, lusläsa på baksidan av godisförpackningarna och leta efter naturligt sötade barndrycker. I Storbritannien och USA har man börjat tala om konsumentgruppen Lohas – Lifestyle Of Healh And Sustainability. En Lohas är alltså en hälsoinriktade person som vill kombinera både stil och samvete. Trendanalytiker menar att Lohas utgör minst tio procent av västvärldens befolkning. Andelen är troligtvis ännu större hos småbarnsföräldrar som plötsligt är mer rädda för transfetter, vitt bröd och azofärgämnen än för RS-virus och vinterkräksjukan.

Är det här en 2009-grej? Vi är sunda och medvetna och har varit det i många år. Och varför ska vi ändra ideal för att vi fått barn? Eller för att det blivit 2009?

9. Sommar i Sverige
Suget efter det äkta, den tunnare plånboken och miljömedvetenheten samverkar till att färre väljer utlandssemestrar på sommaren. Idealet är att hyra ett rödmålat torp och låta barnen leka fritt naturen medan du sitter och sörplar kravmärkt kokkaffe på verandan. Absolut högstatus är att ta långledigt, stänga av mobilen och inte hatta fram och tillbaka mellan olika släktingar och hänga på torpet i minst fyra veckor i sträck.

Seriöst – är alla andra påverkade av lågkonjunkturen? Vi är det inte. Vår ekonomi är lite halvkrasslig sen några år tillbaka och den kommer fortsätta vara det. Och torp – shit, vem har råd och tid och ork och lust att fixa med nåt sånt? Jag tror det är roligare och mer givande att umgås med familjen.

10. Uppgraderade charterklassiker.
Reser vi utomlands är det gamla charterklassiker som Kanarieöarna, Mallis och Grekland som gäller. Samtidigt vill många visa att de har koll: även om man drar till Gran Canaria vill man helst bo på fint hotell, spela golf, få spabehandling och komma hem med vinfynd och exklusiva kläder. De europeiska charterorterna har inte varit sena att snappa upp suget. Kanarieöarna storlanserar sin golf, på Rhodos talar man gärna om huvudstadens historik och Mallis kör hårt på sin kändisfaktor.

Vi reser inte utomlands, förutom till Danmark – men eftersom det är ”hem” för mig så räknas inte det. Och det faktum att jag blivit farsa kommer inte få mig att åka charter igen. Aldrig mer.

11. Mammabashingen
Tyvärr fortsätter föräldrasågningen på alla fronter: krögare och caféeägare betackar sig lattemammor och offentlig amning, bussresenärer vägrar lämna plats för vagnen och på ICA suckar de andra kunderna högljutt när din dotter får ett sammanbrott vid godishyllan. Folk har tröttnat på barnfamiljer som tar plats. Vad värre är; föräldrar trackar varandra så under året fortsätter debatten om mammamobbning på nätet.

Hur blev föräldrasågningen = mammabashingen? Glömdes inte papporna bort här? Kanske är det såna här uttalanden som får mig att ogilla Terri Herrera Eriksson? Eller så handlar det främst om att jag har så fruktansvärt svårt för självutnämnda föräldraexperter och proffsmammor.

Written by Peter Familias

05 januari 2009 at 22:23

Bättre chip än kåtchippet

leave a comment »

Kalla mig konservativ, men jag är lite skeptisk till kåtchippet. Däremot tycker jag själva idén är rätt briljant. Att stoppa in ett chip i skallen och så är det bara att aktivera när man vill. Men eftersom varken jag eller min älskade Petra har några problem med kåtheten så finns det andra chip jag hellre vill ha inopererade:

* Träningsmotivationschippet, som gör att man alltid kommer iväg till gymmet istället för att sitta kvar i soffan och spela tv-spel.
* Städmanichippet, för att åtminstone ett städryck i veckan ska bli av.
* Gå-upp-mitt-i-natten-och-byta-blöja-trösta-lilla-dottern-ge-henne-mat-chippet, som gör att det känns lustfyllt att få nattsömnen avbruten stup i kvarten.
* Strukturchippet, som gör livet lite mindre kaotiskt.
* Berusningschippet, som kopplar om hjärnan till lagom berusning – varpå det på hemvägen bara är att koppla tillbaka igen.

Written by Peter Familias

01 januari 2009 at 22:37

Villa, Volvo, vovve – nej tack.

leave a comment »

Villa
Min älskling drömmer om villa eftersom hon ser det som förutsättningen för ”den lyckliga familjen”. Hon står och bakar bullar, jag håller på och bygger en ny altan, lilla Petronella kan leka i trädgården och alla är glada. Det finns bara ett stort fel med den där bilden – den är förljugen.

Få saker är så tidskrävande som att äga hus. Det ska renoveras, repareras, målas om, trixas, fixas och så vidare i all oändlighet. En villa är inte ett boende – det är i bästa fall en hobby och i sämsta fall ett Sisyfosarbete. Om man är händig och tycker det är kul – fine, kul för er. Men även om Petra uppskattar min fingerfärdighet skulle ingen ens med den godaste vilja kalla mig för händig. Jag är inte intresserad, jag är inte bra på det och jag tycker inte det är kul. Följaktligen skulle en villa för mig bara vara ångestframkallande.

Volvo
Jag tog körkort några år efter gymnasiet, men trots att jag haft det i dussinet år nu har jag ännu aldrig ägt en bil. Och anledningen är enkel – det är totalt poänglöst. Visst – om man bor ute på landet – då förstår jag. Men när man som jag de senaste 15 åren bott innanför eller precis utanför tullarna är det bara en onödig kostnad. Visst finns det tillfällen då jag ser poängen med en bil – att storhandla blir exempelvis betydligt enklare. Men då samåker vi med min syster – varannan torsdag. Helt suveränt. Sen är det väldigt praktiskt med bil när man gör lite större inköp (hej IKEA!) – men då brukar jag hyra bil på OKQ8. Jättepraktiskt och betydligt mer ekonomiskt. Och sen för längre resor eller semestrar – men då går det också att hyra, så slipper man betala för och ta hand om skiten resten av året.

Vovve
Nej, jag vill inte ha någon hund. Varken någon lite accessoar eller någon mer macho hundras. Jag behöver ingen kukförlängare och jag kan gå omkring där jag bor utan att behöva beskydd av en sönderavlad mordmaskin. Nu invänder säkert någon att kamphundar inte alls är farliga – det beror helt på ägaren. Och ja, absolut – och i mina händer skulle en kamphund vara direkt livsfarlig för jag skulle inte lägga ner fem sekunder på den byrackan.

Sen hela grejen med att behöva gå ut femtio gånger om dagen – hur poänglöst är inte det? Missförstå mig inte – jag älskar att vara ute i naturen, men inte att bara gå ut och gå för att gå ut och gå. Jag vill ha ett syfte och syftet bör inte gärna vara detsamma femtio gånger om dagen. Jag minns när jag en gång i 90-talets början – i ett limbo mellan gymnasiet och högskolan – befann mig på arbetsförnedringen arbetsförmedlingen. Där stötte jag på en tjej från min högstadieklass som förklarade att hon inte kunde tänka sig ett heltidsjobb eftersom hon då inte hade tid med sin hund. Patetiskt.

Slutsats
Gemensamt för alla de här tre sakerna är att de är ytterst krävande i form av tid och pengar. Visst skulle jag inte tacka nej till en bil om den inte kostade någonting i form av tid och pengar – samma sak med villan också. Men nu gör de det och jag föredrar att prioritera andra saker. För varje timme som jag inte går ut med hunden kan jag lägga en kvart på att sitta vid datorn, en kvart på att umgås med min sambo, en kvart på att leka med min dotter och en kvart på att träna. För varje tusenlapp jag inte lägger på bilen kan jag köpa… Ni fattar.

Allt handlar om prioriteringar och andras sinnebilder av lyckan behöver inte vara allenarådande.

Written by Peter Familias

29 december 2008 at 09:53

Devil’s Diary

leave a comment »

Egentligen skulle vi ha gått och lagt oss, men så fastnade vi framför tv-n. ”Devil’s Diary” var en tillräckligt löjlig titel för att vi båda skulle drabbas av b-skräckisnostalgi så i första reklampausen hackades grönsakerna upp och den turkiska yoghurten kryddades och utsattes för vitlökschock.

Det är få saker som är så mysiga att titta på som dåliga skräckfilmer. Den här lyckades bryta mot några av de vanligaste klichéerna – bland annat dog den fulare och mörkhårigare tjejen medan den snyggare och blondare tjejen klarade sig (nåja) igenom filmen.

main_devilsdiary_lg

Sen fanns de där vanliga logiska bristerna såsom att dagboken kunde uppfylla önskningar om att ”alla killar vill ha mig”, men inte att den snyggare och blondare tjejen skulle få större bröst. Klar brist på flera sätt.

Som film betraktat var den naturligtvis rätt kass, men skräckfilmer fungerar inte riktigt som andra filmer. Trots att den inte var det minsta läskig funkade den utmärkt – den gav mig och Petra ett incitament till en utmärkt mysstund i soffan som i sin tur utvecklade sig till ett härligt soffknull. Mer sånt.

Written by Peter Familias

28 december 2008 at 16:28